Hemvändarjul

Inser att jag har missat adventskalendern på neopets och blir lite ledsen i cirka tre sekunder, sedan övergår ledsamheten till insikt om att jag kanske har blivit nog gammal att inte hänga på neopets slaviskt. Vi hade sju fina år, jag och min neopetsprofil.

Den här julen blir annorlunda på inte bara det sättet, det är min första jul som hemvändare. Till skillnad från min vän Jennki så har inte jag önskelistor. Jag tycker att man ska få det som någon annan vill ge en, inte från en lista av saker som man själv valt. Jag har i jul till och med känt att det varit roligare att ge bort presenter  än att få dem.

Eftersom mitt tåg blev tre timmar försenat så fick jag nu på julafton en "julklapp" från SJ, jag trodde att det skulle ta mycket längre tid än två dagar att få restidsersättningen.

Nu ska jag gå och fira jul med min familj. God jul!

Extraordinary Machine

Har absolut fastnat för den låten med Fiona Apple, men det har ingenting med det här att göra.

Mer eller mindre hela helgen har spleafnet varit segare än.. Jag vet inte, gummi? Faktiskt så har mitt internet i sig varit segt väldigt länge, av orsaker jag inte kan förstå.

Det fick mig att tänka. Någonting jag gärna sysselsätter mig med ofta. Att tänka.

Just den här gången gällde det internet, dess hastighet. För jag minns när vi hade det hemma, jag tillhörde nog tio i en klass på drygt trettio pers som hade en dator, och tillhörde nog en grupp på fem som dessutom hade internet till det. Finns födelar med en pappa som är datanörd (jag är en fin dotter som aldrig säger systemvetare).

På den tiden var det så stort att kunna sitta vid en dator, trots att man mest satt där och spelade Mysteriet på Greveholm eller det senaste Disneyspelet som man fått tag på kanske inte de mest lagliga sätt. Man brydde sig inte så mycket om att varje gång spelet skulle ladda så tog det år.

Nu börjar mitt öga rycka när nästa flik inte öppnas efter två sekunders väntan, och går det mer än fem så hinner jag bli arg och förbanna vad man har gjort för att förtjäna ett sådant grymt öde som en seg dator.

Behöver jag kanske rehab, tas ut i en skog utan täckning i två månader, för att uppskatta det jag har senare? Eller, har jag bara fallit offer för nu-nu-nu-nu-samhället vi har idag?

Livsbubblor.

En självmordsbombare får nog dem flesta att fundera över saker och ting, motiv och om det händer igen och.. Ja, många frågor helt enkelt.

MEN, här är vad jag funderade över som bloggläsare:

.. Missade alla storbloggare att det hände eller vad? Allvarligt talat, nästan ingen nämnde det. Lever man så pass i sin egna självupptagna bubbla (för majoriteten i den där smeten är mer jag jag jag jag jag än vad.. jag, är) att man bara ignorerar det? Har dem själva ett eget motiv att inte skriva om det? Ger det inte nog många klick? Det var bara konstigt.

Att det inte nämndes på våran storslagna blogg är ganska naturligt, vi är inte den mest aktiva bloggen.

Kanske blir ändring på det 2011. Så länge det inte är ett nyårslöfte, för ingen håller dem.

Önskelistor.

På tal om önskelistor, så har jag tänkt på dem nu ett tag.

Jag tror att jag är en av.. Tre, som har fyllt femton och fortfarande har en. Jag förstår inte varför man slutar skriva önskelistor, visst, jag förstår att man inte skickar iväg den till Tomten (som jag tror på, men det är en helt annan historia det). Det har jag aldrig gjort, men dem som jag vet vill köpa någonting till mig såsom föräldrar och morföräldrar har fått en kopia av den.

Det underlättar ju. Det måste underlätta om man vet vad jag vill ha. Jag skriver ofta väldigt långa önskelistor, i väldigt varierande prisklasser. Man kan ju inte kräva någonting, så bortskämd är jag inte.

Jag fyller snart nitton, så jag är väl i det äldsta laget när det kommer till önskeliste-branschen. Men när ska man sluta? Jag vill inte sluta. Att börja fundera på vad man kan önska sig till jul redan i september hör till min barndom, och när man får mer och mer krav och blir mer och mer vuxen, varför släppa taget om någonting så oskyldigt som en önskelista?

Pretty fly for a white guy.

Egentligen behöver man inte gå så långt tillbaka som 1998 (tider det, sex år och började skolan). Egentligen behöver man bara backa bandet.. Två-tre år?

Vad jag saknar är musikvideor. Eller rättare sagt, videor som bara var snyggt gjorda. Eller lite löjliga. Det känns som att musikvärlden plötsligt har världens press på sig att vara väldigt hipsters. Även om jag älskar musiken, så skyller jag nog på Lady Gaga. Alejandro, Telephone, Paparazzi.. Alla är videor med dolda budskap och kan anses som lite "konstiga". Hipsters, helt enkelt.

Jag vill bara ha en helt vanlig video. OCH, jag vill att Mtv ska spela dem. En sann önskedröm, det.

Dock verkar det som att sakta men säkert har andra artister kommit underfund med att det inte riktigt går att klampa på Gagas revir. Som Rihanna, What's my name är en helt vanlig video.

Dock saknar jag en rolig video.

Glenn Beck.

Jag har verkligen snabbt börjat avsky den här mannen. För jag kände, som svensk och så, inte till hans existens förrän en dag sen. Eller, namnet lät bekant, men jag hade ingen aning varför.

Det är en sak att ha helt sjuka åsikter, man ska kunna göra sig till en idiot om man vill. Men kan man åtminstone inte låtsas att man har någonting som stödjer sina teorier? Att påstå att Sverige har en brottsrubicering som kallas för "överrasknings sex" är bara vidrigt.

Vad som är ännu vidrigare är att han menar att det finns en mall för hur våldtäktsoffer beter sig, och att ens politiska läggning skulle vara relevant. GAH, jag vill inte önska någon en våldtäkt, men.. Med Glenn Beck, då är det nära.

Nu ska alla hålla med om vilken vidrig människa Glenn Beck är.

-

Men nu, någonting lite roligare än Glenn Beck. Min önskelista, tänkte jag. Har en vana att sprida den även till folk som inte ska köpa någonting åt mig. OCH JA, DET ÄR HELT OKEJ HA EN ÖNSKELISTA FAST MAN SNART ÄR NITTON. En önskelista är awesome, det finns inga gränser (men om man faktiskt vill ha någonting från den så bör man vara en gnutta realistisk).

Böcker
Krig och Fred av Leo Tolstoj

Presentkort
Lindex
Cubus
Åhléns
Pocketshop
IKEA

Smink och Parfym
(VARFÖR KAN JAG INTE KLISTRA IN DIREKT FRÅN LISTAN?!)
Läppstiften "Devil" och "China Red" från Make-up store
Ange ou Demon le Secret (Givenchy)
DKNY Delicious (DKNY, obviously)
Notorious (Ralph Lauren)
Cinéma (YSL)

Och eftersom jag inte kan klistra in allt, orkar jag inte med att skriva allt. Det är tragiskt, men jag hoppas att vi alla kan komma över det.

Sen är det en radda med kläder som strumpor, leggings och sånt. Och efter det väldigt många Disney-filmer. Och till sist, körlektioner.


Jag ser fram emot julen, även om det kommer bli konstigt att fira det helt utan föräldrar. Men ett par morföräldrar och en hund, som inte verkar förstå att han är för stor att sitta i ens knä, går nog fint det med.

Fascination ends

Bild från popaganda i somras

Jag blir ofta väldigt insnöad på en enda låt, eller en artist, i flera dagar och det här kan säkert driva min omgivning till vansinne emellanåt. Just i skrivande stund så är det den här låten: Crystal Castles – Not In Love som går på repeat.

Snart är det jul och jag sätter mig på tåget upp till Norrland på tisdag. Det ska bli skönt att åka hem och vara där längre än en helg. Sist jag var hemma så träffade jag inga vänner, ett medvetet val och sjuhelsicke skönt. Jag saknar ju såklart att umgås med dem, men ibland är det skönt att bara vara hemma, att slippa stressen att hinna träffa alla.

Julängeln

När jag var tolv år gammal dog min farfar. I mitt sovrumsfönster hängde den här ängeln, och den natten var den första jag sov med en lampa tänd i mitt rum. Jag tänkte att om ängeln fortsätter lysa och jag har på mig samma kläder som dagen innan så kanske jag kunde fortsätta leva som om farfar också gjorde det. Om inget förändrades så skulle det hemska kanske inte ha hänt. Det fungerade såklart inte så, men mitt tolvåriga jag önskade så innerligt att det skulle göra det.

Nu hänger ängeln i mitt nya rum i en helt annan stad i en annan del av landet, men den förblir släckt på nätterna, för jag vet att den inte kan återuppliva de döda.

Den var tänd dygnet runt till mitten av januari när jag var tolv år gammal.

See the walls through your playground eyes

Det här måste ju vara något av det fånigaste jag läst på ett bra tag. Så många rondeller som det finns i Luleå kan väl varenda kotte få dekorera sin egen? Dessutom skymmer de sikten, alla de där konstverken, så jag skulle väl inte vara med och tävla om äran att få placera ut ett alldeles eget trehundra meter högt sådant.

Något som är lika fånigt, men på ett annat vis, är att vi för ett litet tag sedan fyllde ett år. Det ska jag fira med att luta mig tillbaka i soffan med min middag.

Hår2 (och lite raseri)

Nu när jag tänker efter så borde jag mäta hur långt mitt hår är just nu, så att vi i juni (låter juni bra?) kan se hur många centimeter det har vuxit.

Med det sagt, så vill jag att mina medbloggare ska mäta mitt hår någon dag. Låter.. 26/27 oktober bra?


OCH MINA GRANNAR BORRAR IGEN, SERIÖST, MAN KAN INTE HA SÅ JÄVLA MÅNGA HYLLOR OCH TAVLOR ATT SÄTTA UPP!!!!

Hår.

Först av allt så skulle jag vilja säga att facebook har skadat mig. På alla andra sidor utöver just facebook saknar jag alltid en "Gilla"-knapp, ibland känner jag att en sådan skulle vara trevlig i verkliga livet.

Men det var allt (eller inte, men allt för stunden) jag har att säga om Facebook.

Tänkte bara informera om att jag ska spara ut mitt hår till rumpan igen, och det ska ske fort! Nu sitter det fint strax efter mina awesome axlar, så vi får se hur lång tid det tar.

Jag hoppas det tar mindre än ett år, men, jag tror tyvärr det tar längre än så.

ÅH, ja. Jag vill färga det, är nästan sugen på svart, men jag tror jag är ensam om att tycka att det är en bra idé. Men inte rött, så mycket vet jag.

Suit up!

Som ni förhoppningsvis vet är det idag International Suit Up Day. Såhär kan man se ut då. Lite mörkt, men ni fattar poängen. Suited up och butch på samma gång, kan det bli mycket bättre?

Hemlängtan

Såhär såg mitt rum ut för två år sedan










Att vara i Luleå är skönt för att jag kan vara hemma hos min familj, jag behöver inte bry mig om ifall jag har mjukisbyxor på mig hela dagen eller är sjuk, de älskar mig ändå. Sedan jag flyttade hemifrån har jag saknat att bo här i lägenheten som är den enda jag minns av de två ställena jag bott på under min uppväxt. Att bo i samma rum i 15 år var tryggt. Nu är jag förpassad till vardagsrumssoffan. Min familj går vidare med livet, lite utan mig. Det känns konstigt.

Min lillebror brukar vara snabb med att påpeka att jag inte bor här och därför inte kan säga att han ska gå ut ur det rum som en gång var mitt, numer datorrum. Det känns lite fel för det är ju mitt hem ändå. Fast ändå inte.

Att vara i Luleå är också ganska stressande, det är för en kort tidsperiod och så många jag vill hinna träffa. Att bara kunna hänga, en vardagskväll med en eller två av vännerna här är något jag saknar.

Jag har inte saknat Luleå sen jag flyttade, men idag när jag körde till Svartöstan för att äta på Malmen med far slog hemlängtan ner som en blixt i mig. Jag är ju redan här så det var underligt. Man förstår inte vad man hade innan det är borta.

Vänder hemåt

Jag trivs jättebra här nere i söder, bara så att ni vet. Men det ska bli skönt att åka hem till Norrbotten över helgen.

Valvaka.

Då det här är lite av en Nynäsblogg, om vi ska se över politiska läggningar, så vill jag inte sätta spotlighten mot det.

Vad jag undrar över är var det gick fel? Hur kan ett parti som Sverigedemokraterna komma in i Sveriges fina riksdag? Oberoende på block, parti och gud vet vad.. Det här var inte okej.

Man borde ha tagit upp debatten om Sveriges sisådär bra invandringspolitik, inte ignorera frågan. Det handlade för mycket om jobben och skatter det här valet. Frågorna som gjorde att SD vann röster, det gjorde att blev folk som röstade på dem (det och att det är svaga människor som röstar på SD).

Jag är nöjd med nästa regering, är dock inte nöjd med att rasister kommer ha mandat.

Men dem ska ut. Det är bara en tidsfråga, dock väcker det en annan fråga, hur mycket fel kommer dem hinna göra?

Update

Jag och Ellen hyr numer en lägenhet tillsammans och såhär ser vi ut när vi gör det:

Om vardagen

Folk är idioter och jag hatar deras dåliga jävla argument för vad de gör och tycker.
Ja, jag grät när jag läste Jennifers inlägg. Nej, det här har inte bara med det att göra.

Som en finare avslutning tänker jag skriva att jag har börjat skolan igen och snart bor jag i en lägenhet som är bara min (och Ellens). Jag känner mig dessutom nästan intresserad av att sätta mig ner i helgen när jag är ensam här och göra min första läxa. (Eftersom universitetet har finare ord för 'prov' och 'lektion' borde det ju finnas ett för 'läxa', eller?)

Skolstart

Jag har hunnit med att skaffa nya glasögon, packat som ett gehu, haft sömnbrist till följd av packning och stress, flyttat till Stockholm, gått på Popaganda, varit på IKEA, och haft upprop.

En dag då jag har tid kanske jag skriver om ovan nämnda saker. Nu tänkte jag bara informera er om att jag imorgon börjar skolan på riktigt och att det blir spännande.

Frustration.

Vid det här laget har nog hela Norrbotten hört det, och stora delar av Norrland. Även en här och där i Dalarna, Västgötland (åhvadjagintekanlandskapochlän) och Stockholm hört det här. Att min pappa och min faster blev överfallna i tunnelbanan för några dagar sen.

Det här är andra gången, och även första gången fick en att inse att världen faktiskt inte är så trygg, så var det här så mycket värre. Så fruktansvärt värre.

Visst, man har ju fattat det. Men det sjunker inte riktigt in förrän det händer en själv eller någon som står en nära. Och vem står en närmre, än ens föräldrar? I mitt fall, åtminstone.

Vad som får en att hoppa på någon helt oprovocerat kommer jag aldrig kunna sätta mig in i, men jag kan förstå att man är sjukligt aggressiv, och av någon anledning ser det som en strid att vinna. Dock kan jag inte förstå vad som får en, efter flera slag och sparkar, att fortsätta slå ner kroppen inte längre reagerar. Det är inte sinnet som har stängt av, det är kroppens instinkter som har lagt av. Vad får en att sparka mot en annan människas huvud som en fotboll, utan minsta lilla anledning? Människan som ligger på marken har inte gjort dig någonting. Har inte slagit dig, har inte terroriserat dig, har inte yppat minsta förolämpning åt ditt håll. Inte heller har den gjort din familj, eller dina vänner, någonting.

Ändå bryr du dig inte ifall människan på marken, med små barn hemma, överlever dina hårda sparkar eller tar sina sista andetag på grund av dig.

Hur tänker du? Vad är det som driver dig?

Kom inte och säg att droger eller alkohol skulle locka fram det här beteendet, eller rättare sagt skapa det. För det, kära du, finns inte med på kartan. Jag har varit full, och int' fan har jag fått för mig att sparka in någons ansikte för skojs skull. Inte heller har jag hotat att döda någon. Det värsta jag har gjort, är att be om ursäkt för att jag är full och om och igen så att jag (mest troligen) slår myggor i vem som är irriterande.

Hur tänker du, när du bestämmer dig för att förstöra någons liv?

Det värsta i den här historien, och samtidigt det bästa, är att de psykiska menen är värst. Aster kommer ihåg allting, så jag undrar, hur tänkte du när du lät henne tro att hennes barn inte längre hade någon pappa. Eller att hon nyss förlorat sin bästa vän?

Hur tänkte du egentligen, när du sprang iväg för att hämta en kompis för att ens våga attackera i första taget? Var du så pass feg, att du var tvungen ha ett övertag utöver överraskningsmomentet?

Tänkte du någonsin på att människan du sparkar på aldrig kommer glömma det? Var det kanske det du var ute efter, att hävda dig genom att söndra?

Du är en riktigt patetisk människa, det vet du troligen redan. Om inte, så kan jag gladligen informera dig om detta. Om du vill, så spottar jag dig gärna i ansiktet också. För du är vidrig, riktigt jävla vidrig.

Jag vet inte vem du är, jag vet inte ens hur du ser ut. Men ändå vet jag att du är rutten, helt rakt igenom. Jag bryr mig inte ett skit ifall du har haft en taskig barndom, jag bryr mig inte ifall du hade druckit eller skjutit upp den kvällen. Det jag bryr mig om är att du får sitta inne, och om jag har riktigt tur så spöar någon där inne i sin tur upp dig.

Man kan känna av rädsla, och du måste ju vara en rädd liten sak, som inte ens kan slåss ensam.

Allra helst skulle jag vilja vrida tillbaka tiden, med några få ändringar. Kanske sticka dig innan du ens hann tänka tanken på att mata in slag två.

Vet du hur mycket jag grät? Vet du hur svårt det var att andas, när man får höra att sin pappa ligger på sjukhuset med tre hjärnblödningar? Vet du det? Hoppas du får veta det, för du förtjänar det.

Vet du hur det känna att gråta så hysteriskt att man glömmer bort att andas, för att man tror att man inte har någon pappa längre, när man bara är arton år? Vet du det? Om du vet det, så är du ännu vidrigare för att du medvetet skapar den situationen för någon annan.

Tänkte du ens på att mitt hjärta gick itu? Tänkte du ens på mina småbröder? Hade du ens brytt dig ifall du hade gett dig på Aster också, om hon själv inte hade tänkt på sina barn? Hade du brytt dig det minsta lilla om att två pojkar på två år samt sex månader blev föräldralösa? Hade du det? Jag tror inte det, för du är hjärtlös. Du får en kick av att förstöra liv.

Du kommer hamna i helvetet. Det är inte ofta jag tror det om någon, syndernas förlåtelse och hela den baletten, men du, äckliga varelse, kommer inte få den. Jag tänker se till att du inte får den, I got friends on the other side, till skillnad från dig. Du har säkert satt någon där i förtid.

Jag hatar dig. Jag verkligen hatar dig, men jag vill ändå se ditt groteska ansikte. Jag vill veta vem jag hatar mer än Jörgen. Ni skulle säkert bli ett fint par, ska du veta.

Och nu, ska jag lägga upp en bild. Så du, om du någonsin skulle trilla in på den här bloggen, får veta vad du tänkte ta ifrån mig. Från Jacob. Från Joel. Från Naomi. Från Aster. Från alla jävla Sjödinare. Till och med Strömbäckare.

Efterlängtat?

"Det glader mej att hora!"
Ja, ibland får man bli glad för det lilla. Att sakna prickar ovanför bokstäverna är inte alltid bra.

Jag har tänkt på det här så länge nu (bloggandet alltså) att jag aldrig kommit till skott. Det blir bara inte. Man skulle kunna jämföra det med min packning, som inte heller riktigt blivit trots att jag flyttar på onsdag.

Jag flyttar från kommunen där de faktiskt verkar ha glömt bort vilka tider på dygnet det brukar vara mörkt. Min gata behöver lysas upp kl. 17, vägen till jobbet kring 11:30. Polisen får famla runt i mörkret hela natten lång, även om de är rädda för spöken.

Jag använder el hemma. Mycket för att titta på film. De filmer jag sett den här veckan har Warner Bros. haft ett finger eller två med i och de har ett intressant sätt att visa det på. Jag tror åtminstone att det är de, rätta mig gärna om jag har fel.
Ni känner säkert igen det när ni ser det; ett litet klipp med några hus. Bilden har någon slags orange/ljusbrun färg och den... wobblar lite. Det här får mig alltid att tänka på koncentrationsläger, för jag tycker det ser ut precis som ett sådant.

Det mest imponerande med det här inlägget är att Firefox godtog att jag skrev wobblar. Inget rött streck under! Det måste ses som en seger av något slag.

Glasögonorm

Jag var på synkoll idag, därför att jag vill ha nya bågar inför flytt och ny skola. Synen var för första gången stabil, dvs. att den inte har förändrats sedan förra gången jag gjorde en synkoll. Jag hade hittat ett par bågar jag gillade och ville verkligen ha dem.

Nu uppstår alltså problemet att jag är så blind att mina glas skulle bli sju mm tjocka, och det passade inte i bågen. Verkligen synd tycker jag.

Jag har haft glasögon sedan jag var 4 år gammal och jag har aldrig gillat en båge så mycket som jag gillade den som jag nu ville ha. Ska tillbaka i eftermiddag och hoppas på att hitta någon annan.

T minus 24 days.

Här sitter jag och har just ätit min middag. Jag åt en tallrik filmjölk med kalaspuffar. Det känns inte vuxet. Därför känns det lite lustigt att jag om 24 dagar flyttar från Norrbotten. Jag älskar den här staden och kommer att sakna den. Känner mig kluven över att flytta ifrån familj och hemstaden. Samtidigt är det kul att åka iväg och göra något nytt.

I can do anything

Jag är helt ensam i lägenheten nu (kanske inte smartaste saken att skriva på nätet, men jag känner mig ändå kaxigt säker). Det känns som en liten preview for the real thing om man ska hoppa från språk till språk sådär, och ärligt talat är det inte så hemskt. Visst blir det lite långtråkigt när man är helt ensam utan ens några vänner, men jag håller nog ut en vecka till.

FÖR VET NI VAD? Jag har jobb nu. Det är awesome, för pengarna behövs verkligen nu när man är utan studiebidrag och allt det där. Lite ändrade framtidsplaner till hösten, men USA ska få träffa mig ändå (jag vet hur landet längtar). Tar bara lite längre tid.

Men mamma är glad, hon får ha kvar mig ett tag till medans jag funderar vad som är jag. Men bra ska det bli.

Passar på och kastar in en bild på mig och Jacob inne på Akvariet, Skansen. För det var mysigt, och jag gillar bilden.

What I hear no one else need to know.

Jag är ganska säker att bästa platsen för att inte göra så mycket, ta kort och fika är uppe på ett berg där man kan se havet. Inte nog med att man är högt uppe, ungefär 103 meter ovanför havet (tydligen), så glittrar havet nedanför.

Det är nästan magiskt.

Det som förstår känslan över att helt ha rymt från verkligheten är alla jävla mygg, seriös, visst.. Nej, alltså. Mygg suger (hahaha).

Jag önskar att myggen dog ut, för då kanske antalet fåglar i världen (speciellt måsar) skulle minska. Och då skulle jag bli glad.

Det bästa är att man får vara ifred också, för om man sitter på en strand, då kan man vara säker på att någon annan också kommer vara där. Och att själv bestämma vilka man vill ha runt sig är awesome.
Att skriva det här medans man lyssnar på I hate you - Sick Puppies gör det lite svårt att vara glad, om jag ska vara ärlig. Kanske jag borde ha fortsatt att skriva om myggen?

Mygg är avskyvärda små saker. Jag är dessutom överkänslig mot dem, så mina myggbett ser helt förfärliga ut. Enligt 118100 måste man dock stå ut med dem, så, jag antar att jag måste lyssna på en smstjänst.

Men jag tror nog jag överlever, men till nästa år tänker jag ha zyrlex, jag tror jag behöver det nämligen. Mamma också, då jag reagerat så starkt den här sommaren.

Sommaren går alldeles för snabbt förbi, tycker inte ni det också? Snart kommer sommaren vara över, och det kommer suga.
Men fram tills dess, så tänker jag försöka hänga på många berg och chilla.

Det har varit en innehållsrik dag

Jag vaknade, tänkte 'fanihelvete' för att jag inte ville kliva upp och ta itu med dagen som låg framför mig. Som i en dimma lyckades jag ta mig upp ur den varma, mysiga sängen och ta mig till badrummet, där jag fick upp en förpackning ögondroppar. Dropp, dropp, blunda, blinka, min syn var åter fungerande.

'Jag måste äta något.' Tanken plågar mig eftersom jag mest av allt känner för att somna om och jag vet att om jag äter i för tidig anknytning till att jag vaknat så mår jag illa. Trots det kämpade jag i mig ett glas rabarberyoghurt. Eller, ja nästan ett i alla fall, dr sista tre klunkarna hamnade i vasken.

'Kläder är ju en bra idé, jag vill ogärna åka fast för att blotta mig en tisdagsmorgon som denna.' Med de tankarna i bakhuvudet så tog jag av mig min pyjamas tröja som får mig att tänka på M och satte på mig kläderna som låg i en prydlig hög på stolen vid datorn. Ja, jag brukar lägga fram kläder till kommande dag om jag vet att jag kommer att vara trött.

Efter en rask cykeltur till körskolan så fick jag sitta och vänta tills klockan slog avfärd. Idag har jag sladdat, bromsat, voltat och känt kraften i en krock på 7 km/h. Nu kan jag i princip boka uppkörning, men jag vill vara säker på att klara den, så jag väntar ett tag till.

Elin informerade i ett sms att kents nya album nu fanns på spotify, vilket jag inte var sen att lyssna på så fort jag kom hem till mor och far. Under tiden som jag lyssnade till mina gudar, påbörjades mitt sommarprojekt. Kan du gissa vad det är?

Då jag cyklat hem öppnade jag posten med förväntning av att hitta ett speciellt brev. Det fann jag. Jag är nu äntligen ägare av ett vuxet bankomatkort! Ett sånt där som siffrorna står ut på. För att fira slog jag igång en film och har legat och myst i soffan i sällskap av mina gosedjur.

Det nalkas GRILLFEST!

I fem års tid har vi och våra vänner samlats för att inviga sommaren under en grillkväll på Malmudden. Där har vi haft många goda skratt och förtärt god mat i gott sällskap.

I år är det sista gången vi kommer göra detta, och det känns lite sorgligt. Dock så ser jag fram emot det.

Reklam, reklamation, reklamera

Jag skulle vilja göra en reklamation. Ja, jag vill reklamera min reklam. Den var inte så fantastisk att den levde upp till mina förväntningar.

En manlig röst berättar för mig om Salem Al Fakirs nya platta: "Albumet finns även på CD".
Det borde det kanske inte, men det gör det. Upprör mig, alltså. Jag vill inte acceptera att CD-skivan dör ut och det känns tragiskt att få det slängt i ansiktet. Varje dag dessutom, eftersom jag är en av alla de som använder spotify ganska flitigt.

Jag lyssnar vidare, kan inte låta det där stoppa mig. Det vore att sjunka till reklamens nivå.

Att jag inte betalar för ett premium-konto straffar sig snart igen.
En annan röst frågar: "Har du vad som krävs för att ha en åsikt?".
Det borde det kanske inte, men det gör det. Upprör mig, igen. Försvarsmakten kör vidare på samma spår som de tidigare reklamerna och jag förstår poängen. Jag kan dock inte undvika att undra om inte alla har vad som krävs för att ha en åsikt.

Röda bär

Jag har dragit på mig en förskylning, mest troligen är det Nena som har smittat mig med polenbasilusker. (Det är förövrigt roligt att rättstavningsprogrammet i Firefox vill skriva napoleonbakelser i stället för polenbasilusker.)

Nu har jag feber och kurerar mig med mycket sömn och jordgubbar och körsbär.

I-landsproblem?

Jag vill bara informera er om att jag irriterar mig fruktansvärt mycket på människor som gör två uttryckssymboler efter varandra. Exempel: :P :/

Bestäm er för ett uttryck!

Jahapp.

Orkar inteeee?

Vad gör Ellen?

Idag är jag ledig från jobbet och sysselsätter mig med att bocka av saker att göra listan.
Nu ska jag sy upp min lillebrors kostymbyxor, så att han slipper gå byxlös på min storebrors bröllop till helgen.

Vad de växer de som liven

För två år sedan började jag få spänningshuvudvärk kring tinningarna, det tog mig en vecka eller två innan jag insåg vad det berodde på. En dag kom jag bara på det, det var som att ett ljus tändes i mitt huvud. Det är ju visdomständerna som börjat spöka!

Jag hade ont till och från i någon månad, men efter det har de legat i dvala. Nu har de bestämt sig för att göra sig hörda (fast egentligen kända och sedda). Därför har jag återigen ont i käke och tinningar. En av de små tuggredskapen har börjat ses med blotta ögat. Hoppas för guds skull att jag inte får massa besvär med dem.

Det skulle vara högst ofördelaktigt då jag inte tål lokalbedövningen...

Om hälsningar

Jag har en gammal vän som jag inte pratat med på kanske tre år. Vi umgicks ofta förr men har nu inte setts på väldigt länge.

När borde vi sluta hälsa på varandra när vi ses på stan? Kanske borde vi fortsätta hälsa. Det är inte jobbigt eller ens någonting åt det hållet men är det fånigt? Vi känner ju inte varandra längre och kommer troligen inte återuppta kontakten. Man ska förstås aldrig säga aldrig. Kanske får jag anpassa mig efter min vän - slutar hon hälsa så slutar jag.

Rörigt

Pappa strök gardiner igår. Det är någonting med strykjärn som får det att lukta väldigt gott. Kanske värmen i kombination med lite fukt här och där? Det är hur som helst en av de bästa lukterna som finns.

På tal om gardiner kan jag säga att jag inte riktigt vet hur många gardiner vi har hemma hos mamma. Om det är gardiner i vardagsrummet eller ej. Med anledning av det så tror jag inte att jag skulle vara ett så användbart vittne om jag såg ett brott begås. Polisen skulle knappt få någon vettig information ur mig, jag skulle väl ha missat allt det viktiga. Jag planerar alltså att hålla mig ifrån brottsplatser.

Någonting helt annat som jag också funderade på igår var godispåsar. Hur plockar man egentligen den perfekta lösgodispåsen? Det enkla svaret är väl att man tar det man är sugen på. Problemet för mig är att jag ofta blir sugen på andra saker efter halva påsen; kanske fler chokladbitar för att kompensera för alla sura godisar. Så vad är den perfekta blandningen? Hur mycket av varje sort? Jag ska prova mig fram.

Btw

Jag har faktiskt ingen sympati för Ellen när hon vaknar vid elva tiden. Detta av två rätt så simpla anledningar, faktiskt!

Den första är att jag inte skulle ha någonting emot att sova till elva. Nu har jag dygnat, så den möjligheten är zerooo.
Den andra är att jag inte skulle tycka det var så hemskt förrän hon har kommit upp till två-tre tiden. Då är det hemskare, för då har man missat mycket av dagen. Vid ett kan man fortfarande ta igen det.

TJOHEJ

Struuuut.

Glass. Glass. Strut.

Nej men, inte det.

Tänkte bara fråga om ni har tänkt på att Adam Lamberts röst är jättegullig?

Det var allt.

Blondinbella.

De senaste dagarna så har jag haft rätt så konstiga drömmar, må jag säga. Och alla har involverat Blondinbella. Okej, inte den igårnatt som hade Christiano Ronaldo, hans fem fastrar på M och Heidi Klum med.. Men den kan vi ta någon annan gång.

I dessa drömmar så råkar jag alltid stöta på Blondinbella, och väldigt ofta Kissie. Blondinbella är helt normal, och Kissie gör någonting väldigt korkat/elakt/konstigt och sen sticker hon iväg efter att jag säger någonting (kommer aldrig ihåg vad exakt). Efteråt så försöker jag prata, vara helt normal. Men jag fattar inte att hon inte vill ha någonting med mig att göra, så jag följer efter henne sådär lite för länge så det är pinsamt, men inte stalkerish?

Hon är inte otrevlig, inte alls. Men jag vaknar alltid upp sådär skamsen. Som när man ser Bridget Jones eller Släkten är Värst och skämms åt karaktärerna på skärmen. För jag är så pinsam i drömmarna, och jag kan inte förstå hur dröm-jag inte fattar vinken?

Man blir som Gerd och Bakpulvret, exakt så är jag. Eller nej då, jag är faktiskt bättre än så. Men ändå grymt pinsam, som inte kan läsa av det där obekväma kroppsspråket eller fatta vinken när ingen svarar.

Pinsamt, och ganska jobbigt att vakna upp på det sättet varje morgon.

... Visst ni att Blondinbella har bloggat sen hon var fjorton år?

Dagens "visste ni att" var inte direkt informartiv, men vad fan.

Kväll, natt, sent

Det jag egentligen hade tänkt skriva i gårdagens inlägg, men som försvann in i min hjärnas alla tankar, var att vi borde filma mer. Det kan bli pinsamt och väldigt roligt.

Om allt går som det ska kommer jag att vara i Berlin om precis en vecka. Jag ser fram emot det väldigt mycket, trots att jag varit där för mindre än ett år sedan. På något vis tycker jag att det är mycket intressantare att komma till en stad för andra gången. Jag vet ungefär hur det ser ut, har sett allt man borde se. Det ger mig utrymme att titta på nya saker och också att se de saker som jag borde ha sett första gången men som jag inte lade märke till för att det blev så mycket att ta in.

Det ska hursomhelst bli trevligt. När jag kommer hem blir det nog ett litet inlägg och kanske en bild om ni har tur.

Tvåtusentionollfyranitton

Jag tittar på videon vi tre spelade in sommaren 2008. Jag saknar det. Det ser vackert och fantastiskt ut.

Jag är dålig på att blogga. Den enkla förklaringen är att jag inte har något att säga och att jag inte vill säga något.

I'm always around.

Uppdatering

Jag har lagt in alla bilder i datorn. Nu var det ju bara redigeringen kvar...

Dygnsrytm.

Just nu är min dygnsrytm lite åt fanders, men jag tänker faktiskt blogga lite idag. Inte nu, för jag har ingenting intressant eller flummigt att dra upp.

Grymt nödvändigt att blogga om att jag inte har någonting att blogga om, jag vet. Men det är som en påminelse åt mig själv, att jag ska blogga. Nu när jag har lovat det.

Vid slutet av dagen har jag säkert kommit på någonting att blogga om dessutom, så det blir säkert najs.

Over and out.

... Visste ni att en människa sover ungefär en tredjedel av sitt liv?

Det här är illa

Förlåt för att jag lyst med min frånvaro här. Jag har haft en del att göra och sen då jag har haft tid att skriva här har jag inte haft lust.

Idag har jag bakat bullar till mina grannar. Jag tycker om dem. De är gulliga.

Jag ska ta tag i bildredigerande och sånt snart, var på mig om det, tjata gärna.

Nej.

Jag avskyr den här rapporten, faktiskt. Jag försöker få ner ord men det kommer ingen vart.

Så som det ser ut just nu, så har jag bara fått ihop 857 ord, och kom igen, jag kan så mycket bättre än så! Det är inte okej det här, och jag tror knappast att Ellinor kommer tycka det är bra, så få ord.

Ordbajsa kan jag ju inte riktigt heller göra, för då blir det bara rörigt och inte sammanhängande. Grejen är att jag kan inte skriva mycket på resultat, för mitt resultat ligger ju i bilagorna som enkäterna kommer vara. Vad mer ska jag liksom skriva, än hur det gick när allting finns i bilagorna? Mitt projekt är ju så väldigt praktiskt, hands on, så jag vete fan vad jag ska skriva.

Se, redan i det här fina blogginlägget har jag skrivit mer än vad jag gjorde under resultat delen.

Illa.

Förmågan att ha en bra dag.

Jag blev glatt överaskad på engelskan. Inte nog med att det var en väldigt slapp lektion, mest prat, så fick vi även veta resultaten på provet vi tog i fredags. Och jag var bäst i klassen! Känns underbart, speciellt då det var på högskolenivå.
Läsa har jag inte haft problem med på länge, så detta var allt en fin bekräftelse.

Sak nummer två är att mötet med Ellinor också gick bra.

Sak nummer tre är att prövningen angående webbdesign kommer gå som smort.

Sak nummer fyra, och det här är den viktigaste, är att jag allt fick mvg på samhällsprovet! Underbart! Kjell ska bara hitta min rapport, och den lär vara mvg också för samhälls är min grej, och så har jag det underbara betyget.

Sak nummer fem finns inte ännu, men det kommer säkert!

Det här är en bra dag, kort och gott.

... Visste du att högskoleprovet bara görs på lördagar?

Vet ni vad?

Det är riktigt läskigt att tro man är helt ensam i någon annans lägenhet, och sedan står det någon brevid en. Det är läskigt.

Jag kommer från Indien.

Beröm

Jag bakar bullar just nu, dem ska jag bjuda på imorgon på jobbet.

En sak som får mig att bli glad är att bli visad uppskattning. Jag har fått beröm på jobbet och sedan när jag stod och väntade på bussen så körde ett par killar förbi och tutade till mig. Jag som inte ens var utmanande klädd.

Om bussar

En buss närmar sig. Det är bäst att vara redo, så med busskortet i högsta hugg tar jag ett steg ut mot vägen. Men... fel nummer! Tolvan går inte dit jag ska. Jag skakar på huvudet och tittar istället längre bort på vägen där ytterligare en röd plåtlåda kommer rullande.

Tolvan saktar in och stannar slutligen på vägen bredvid mig. När ingen kliver av vrider jag huvudet åt höger. Chauffören har då öppnat dörren och skriker: "Om du inte ska med får du vifta tydligare!"

Jag rycker på axlarna. Har inget bättre att komma med. Såhär i efterhand vet jag att jag hade velat kliva på och fråga hur jobbigt det var för honom att stanna. Om det både fysiskt och psykiskt försämrade hans arbetsdag. Om han kanske lärt sig att läsa kroppsspråk, eller om han tänkt på att jag trodde han skulle släppa av någon.

När jag väl klev på rätt buss fick jag sitta framför två kvinnor som blandade svenska och spanska hejvilt. Jag försökte förstå vad de pratade om, men det var inte lätt för en som jag. Helt omedvetet fick de mig att vilja lära mig fler språk flytande. Att prata engelska sådär ger inte samma... häftiga intryck.

Vilket djur snackar jag om?

"Individer av denna art lever i flock. En dominant hanne och sin hona leder flocken ett så kallat alfapar. Denna hona är den enda i flocken som föder ungar. Vanligtvis blir det fyra ungdjur."

Konstigt måste jag säga, man borde ju tycka att flocken är starkare om den har mer individer. Men det kanske är ett sätt att visa vem som bestämmer? Lite som i katolska skolor, där gravida tjejer kastas ut istället för att få gå klart sin utbildning. Logiskt.

Äntligen!

Jag har gått och suckat länge över artistutbudet på årets Luleåkalas, men nu äntligen så kom ett bra bandsläpp! The Ark kommer hit!

Senast jag såg herr Salo och hans vänner var fem år sedan i Kiruna, då gillade jag inte vad jag såg, men jag tror att jag kommer att göra det nu.

Om andra platser

Vi firar tresiffrigt nu. 100 inlägg alltså. Jag firar med att vara uppe extra länge, något som jag kommer att ångra när benen ska svänga över sängkanten och fötterna ta i det kalla golvet om ganska exakt fem timmar.

Med anledning av att jag snart kommer att ta studenten, och göra något lite vettigare av det liv jag har skapat, försöker jag planera så mycket som möjligt. En flyttbil är nästan redo att ta mig till en ny stad och i och med det bör jag bestämma vad som ska lämnas kvar här. Listan är inte lång - än. Det enda jag vet att jag vill ta med mig är mina fotoalbum. Det är något med album som gör att jag verkligen vill titta i dem, gärna tillsammans med någon annan. De känns hemtrevliga och gör att jag har några minnen med mig trots att jag är på en ny plats.

Ljusare tider

Såhär såg jag ut idag

Idag har jag haft besök av Jehovas vittnen, de var inte påträngande alls, så jag slapp vara otrevlig. Jag har haft på mig vårjacka, converse och solglasögon, våren börjar komma. Det gör mig glad. Ljus, värme, härliga kvällar... Åh vad jag blir glad av att tänka på sommar. Jag är lite frånvarande från bloggen, mest för att jag inte känner ork att ladda upp bilder, skriva i allmänhet och jag har mycket annat för mig. Ni får hålla ut. Tiderna förändras!

Igår blev äntligen det förbannade radioprojektet överstökat, allvarligt talat, det var inte det roligaste projektet jag har haft.. Om man nu ska försöka att vara positiv.

Själva sändningen tyckte jag faktiskt om att göra, det var bara arbetet inför själva sändningen, som var pain.

Men på tal om pain, nu sitter jag här med en hals lika bred som Atlas lår (kan tänka mig att det är rätt biffiga lår). Ont gör det också. Får be my mama att fixa lite cola, och kanske passa på att dricka en massa Kan Jang.

OCH JAG SKA PÅ LADY GAGA, BITCHES! Så otroligt pepp!

... Visste du att man i genomsnitt, som vuxen, har två förkylningar per år? Dock kan dessa vara allt mellan ett par dagar till några veckor.

En dag som gick lite sämre.

Rrr-rrrrr-rrrrrrr-rrrrr-rrr-rrr! Väckarklockans ringande väckte flickan med ett ryck. Kvällen innan hade hon varit så tankspridd att hon glömde sin mobil, den enda telefonen man kan ringa ut från och även hennes enda väckarklocka, hemma i sitt flickrum, som nu huserar kontor och gästrum.

Tillbakablick till kvällen före: Flickan har precis klivit in genom sin ytterdörr och känner efter i fickan efter mobilen. Hm, konstigt. Den är inte där. Den ligger säkert i väskan. Snälla säg att den ligger i väskan.

Hon låser upp lägenhetsdörren och kliver in i hallen. Det första hon gör är att kolla om mobilen ligger i väskan. Fan, den låg inte där. Hon tänker snabbt. Vad är klockan? Snart nio, måste gå upp till farmor nu om jag vill ringa hem, ja, hon såg fortfarande föräldrarnas hem som sitt hem, och begav sig genast upp för trappen och ringde på hos farmodern.

-Hej farmor! Får jag låna din telefon? Jag glömde min hemma.
-Javisst, kom in.
(Egentligen utbyttes fler fraser, men de är oviktiga)

Tut... Tut...
-Hallå.
-Hej mamma! Jag glömde telefonen hos er. Den är vid datorn tror jag. Kan du be pappa ta med den imorgon då han hämtar mig? Ring mig om ett tag, så att jag vet att ni har hittat den.
-Okej, då gör jag det.

Flickan sade godnatt till farmodern och begav sig ner till sin bostad igen.
Senare på kvällen ringde fadern och sade att han hittat mobilen och skulle ta med den. Nu återstod ju problemet att komma upp utan väckarklocka. Fadern skulle ringa kvart över sju för att se till så att flickan var vaken. Hon kom att tänka på den gamla väckarklockan hon fick av sin broder flera år tidigare. Den låter hemskt, men det garanterar ju att man kommer sig upp.
Ett batteri behövs. Har hon några batterier hemma? Nej. Fjärrkontrollen har ett batteri! Ja, det blir bra, hon ska ju ändå inte se på tv idag.

Morgonen fortsättning: Täcket känns så varmt och skönt, vänta hur kallt är det ute egentligen? Hon sträckte ut armen och satte igång datorn som började göra sina typiska startljud. Hon låg och halvsov tills den var igång och gick då in på Kurirens hemsida för att se de fasliga 33 minusgraderna i köldfaktor. Vem vill inte ligga kvar i sängen då?

Väl hemma igen efter en dags slit så är det stressigt. Hon var tvungen att samla ihop tvätt snabbt, eftersom fadern väntade utanför i bilen. Det fanns inga lediga tvättider i hennes egen tvättstuga, men som tur var så har hon nära hem. I stressen så råkade hon slänga sin inglasade tavla med foton av sina vänner rakt in i väggen.

Kras! Glaset sprack och det blev ett hål i väggen. Nej, fuck. Varför idag?!

Väl hemkommen efter tvättandet så kokade hon ihop en sats tapetklister och hämtade upp en bit tapet ur källarförrådet. Nu är hålet lagat, men inte glaset. Det blir en senare fråga. Räkningarna skulle betalas, så det tog hon tag i. Det sved i plånboken...

Nu är det äntligen dags för sängen! Godnatt

Bless you.

Jag avskyr när jag nyser flera gånger i rad, och ingen är i närheten för att höra hur hysteriskt det låter. Det är bara lagom onödigt.

... Visste du att en nysning kan färdas i över 160km/h?

Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen

Herr Winnerbäck säger det alltid bäst så det är lika bra att citera och förstå istället för att fundera och hitta på. Oinspirerad är ordet.

Det som gjort min helt vanliga torsdag lite extra speciell är något så simpelt som min jacka. Fickorna på jackan är ganska stora och lätta att komma åt, även med vantar. Dessutom är det ett fantastiskt... samspel mellan min vänstra ytterficka och innerfickan. Musikspelaren ligger alltid i innerfickan, och eftersom fickorna är så fantastiska kan jag helt enkelt sticka in hela handen i ytterfickan för att byta låt. Så kommer vi alltså till dagens upptäckt: Tyget som gör de båda fickorna till just två fickor är så pass tunt att om jag tar av mig vanten kan jag inte bara byta låt utan också ändra volymen. Allt detta utan att öppna jackan, det gör mig till en varmare människa.

Förresten fick jag en stor, varm kram imorse. Den var nog bättre än mina fickor.

Jag hoppas ni vet vad kärlek är.

"Love is when a girl puts on perfume and a boy puts on shaving cologne and they go out and smell each other" - Karl, 5 år.

Stan.

Jag trodde grymt länge att låten Stan med Eminem, brevet som han... rappar upp?, var från ett riktigt fan. Alltså att hela händelsen hade hänt.
Idag fick jag reda på att detta tydligen inte stämmer, och jag blev inte lite besviken. Jag tycker fortfarande om låten trots att han inte bara samplade Dido utan lät hon vara med och sjunga. Brukade kalla henne för Dildo (otroligt moget, jag vet) förut, för att liksom nedvärdera henne på något sätt.

Hur som helst. Jag sitter här och är besviken nu. Låten är inte på riktigt, och då blev den inte lika skrämmande. Även om jag nu inte tvivlar på att alla artister (förutom den där bebis-pojken som jag såg på Mtv idag, för han har inga fan över huvud taget) har såna fan.


Vet ni vem mer som inte har några fan? Bakpulvret.
Allvarligt talat, lägg av med att slänga alla andra under bussen för att du inte klarar av en mindre kris. Sätt dig ner, gör din del av jobbet, och för alla Gudars örons skull, var tyst en sekund?

Jag vet ett Bakpulver online också, som inte heller har lärt sig när man ska vara tyst och låta folk vara.

HUR SOM HELST. När jag ändå är på G och klagar som bara den, så kan jag passa på att klaga på den där utbildningsmässan. Vad fan? Det enda universitetet jag hade velat att prata lite mera med, fanns inte ens där. Höjdpunkten var väl Tomas DeLiva, och så bra var han inte.
... Visste du att Thomas DiLeva föddes som Sven Thomas Magnusson och att hans son heter Cosmos?

Dagen har varit seg. Först av allt hatar jag när andra får reda på att man inte har gjort det man ska, i det här fallet gällande radioprojektet, och det blev pinsamt uppenbart då våran grupp inte ens kunde ha ett genrep. Men i alla fall, somliga hade inte tid att stanna kvar efter skolan, så jag har redigerat intervjun. Det var inte som att det tog så himla lång tid heller?

Jag har aldrig sett på curling så länge som jag såg på det idag.
... Visste du att curling brukar liknas vid schack på is (troligen därför jag inte tycker om det) och att ordet kommer från engelskans ord "rotation"?


Faktan om Curling visste jag faktiskt inte själv, innan. Men nu vet jag. Men jag tyckte hela världen borde få veta det.

It's a beautiful day

Såhär härligt började den här morgonen. Vaknade halv tio helt utvilad och solen skiner mellan persiennerna och mitt rum är grönt och härligt. Sängen är varm och mysig. Ska se på serier nu. Härligt!

Markus Krunegård och jag har blivit mer bundisar i veckan, eftersom jag har börjat gilla hans nya plattor. Längtar till minus 30!


Det är den osminkade sanningen ni ser på bilderna, har inte ens fixat ögonbrynen. Jag tycker det är skönt att jag inte behöver så mycket spackel, för jag är fin som jag är.

Prinsessan & Grodan.

Varit på häktet idag, och det tänkte jag skriva om imorrn ifall ingenting jätteintressant händer då.

Men jag vill verkligen se Prinsessan & Grodan, dock med engelskt tal. MEN NEJDÅ, INTE FINNS DEN I LULEÅ DÅ! Inte heller i Stockholm, bara Heron City då, och jag orkar inte ta mig dit och sen ta mig tillbaka när man är sådär seg som man brukar vara efter en sen bio.
Fuck itt.

Kalix blir det nog. Inte okej, men jag får helt enkelt acceptera att Luleå SF SUGER APA.

Ja.

... Visste ni att grodor är sjärtlösa groddjur?

Musiktips

Robert Svensson – The Ocean
Imorse satte jag på spotify som vanligt för att lyssna på lite fin morgonmusik. Då kände jag att jag kan ju förnya mig lite och letade reda på den här fantastiska killen : Robert Svensson. Jag föll direkt. Älskar alla toner.

Det förgyllde hela min dag. Så idag har jag varit glad.

Bilar

Bloggens motto och det jag har tänkt skriva om idag har egentligen ingenting med varandra att göra. Det känns lite tråkigare de gånger jag inte lyckas koppla samman de två.

Det är nämligen så att jag krockade idag. Inte allvarligt, självklart, då skulle jag inte lägga min tid på detta. En kvinna backade ut från en parkeringsplats och jag försökte väja så gott det gick. Tyvärr gick det knappt alls så nu har vi en buckla på både fram- och bakdörren på förarsidan. Alla "tänk om jag hade gjort så" dök upp i huvudet medan jag fyllde i papper.

Det var i alla fall en snäll dam och jag har snälla föräldrar. Skottade bort plogvallen när jag kom hem för att ha gjort någonting bra den här dagen.

Här i huset låter vi inte renar bestiga en!

Den här bilden är hämtad från tjuvtittat.se, och jag skrattade ihjäl mig i år och dar åt den.
Seriöst, ens största problem när en REN försöker VÅLDTA en är nog inte "hm, ska jag ställa upp på det här eller inte?"

Allvarligt talat, när det gäller renar, så tror jag (och hoppar innerligt) att de flesta inte rycker på axlarna och tänker för sig själv "Äh, låt gå!".

Dagen har varit lång med ett väldigt långt hål, det blev dock inte så långtråkigt som jag hade tänkt det skulle bli när jag vaknade denna fina dag. Gott sällskap gjorde susen (och här gör vi tummen upp, se (y) vad fint jag gör tummen upp).


... Visste ni att kuriosa/trivia egentligen är motsatsen till allmänbildning och på wikipedia är länkat till saker som nörd, gåta, minne och Star Trek? Jag skulle nog påstå att jag är allmänbildad, lite av en nörd, inte direkt en gåta, minnet på plats och inte direkt ett Star Trek fan (dvs jag avskyr det programmet, tack vare far).

... Visste ni att Liv Tyler inte visste att Steven Tyler (som är sångaren i Aerosmith, ifall ni hade missat det. Ni vet, han med den enorma munnen som inte är Mick Jagger?) var hennes pappa förrän hon själv la märke till likheten mellan hon själv och Mia Tyler (en plus size model, btw) och frågade sin mor, groupien Bebe Buelle, om det?

Jag vet att jag är lika allvetande som han ovan, jag vet.

Måndag.

För er som kanske har missat det, så är det måndag idag. Jag känner inte för att ha en måndag just idag, det känns onödigt.

Jag måste bli klar med datan idag, och det känns äckligt jobbigt för jag förstår inte riktigt vad det är hon vill jag ska göra?

Men jag klarar det. Får fråga om hjälp annars. Men, jag kommer klara det.

Men ugh. Måndag.

Drömmen

När jag var liten hade jag en nästintill perfekt idé om hur mitt vardagsrum skulle se ut den dagen jag ägde ett helt eget sådant. Resten av huset var inte lika viktigt vad jag minns.

Tänk er mycket dagsljus. Inte fruktansvärt stora fönster, men så pass stora att de släpper in mycket ljus. En stor hörnsoffa. Helst ljus i färgen och skinn skulle det vara. En väldigt mjuk och puffig soffa. Rummet skulle vara ganska stort, men det är inte mycket annat än denna soffa som jag minns. Självklart en stor TV och ett soffbord, som helst skulle vara i glas.

Och så kommer vi till det viktigaste av allt: tapeterna. De gjorde hela rummet, minns jag att jag tyckte. De skulle vara lite mönstrade, sådär så att det nästan ser fläckigt ut men på ett bra sätt. Färgen då? Aprikos! Ett sådant vardagsrum, med aprikosfärgade tapeter, det var drömmen.

En dag på kontoret.

Plötsligt fick jag ett illande sug efter att börja jobba på ett kontor, jag vet dock inte varför, men jag vill jobba på kontor.

Eller rättare sagt vill jag jobba på ett kontor som är illusion av ett jobb. Ni vet, som i många tv-serier. IBLAND så händer det att någon faktiskt gör någonting på detta jobb, men för det mesta handlar det om att bara sitta i sina kontorsstolar och se cool ut medans man skvallrar om vem som sexar med chefen. Ja, det och en massa djävulskt flörtande med arbetskamraterna.

Dessutom vill jag passa på att berätta att jag är väldigt säker på att jag får ett högt betyg på samhälls B provet jag hade idag.

Sedan vill jag informera om att ni bör följa Johannas kampanj om att typ.. Prata på bussen? Jag ska förklara det för er:
Ni vet när folk ska kliva av och överdrivet visar att "bara så du vet, jag ska av här" men absolut inte säger det? Well, då ska ni helt enkelt inte flytta er förrän de säger att de ska kliva av. ELLER så kan ni fråga ifall de ska av, men absolut inte flytta på dig förrän några ord har yttrats.

Det var allt. Nu ger jag nog upp med the fuckin' data som ska vara inne på måndag (!). Men seriöst, jag får krupp, tabeller hit och tabeller dit. Känns så djävulskt onödigt när sidan ändå ser bra ut? JAG HAR MUSIK, WHAT THE FUCK?

Moget inlägg det här, det kan jag medge.

VET NI VÄRSTA GREJEN?

Jag mailade Nyamko Sabuni för två dagar sen! Det kändes så stort, så stort att jag skaffade en vuxenmail. Yep, för vuxna grejer (nej, inte nu vrida om mina ord) på jsjodinstromback@hotmail.com

För jag är vuxen.

Så det kan gå

Såhär går det då jag har tråkigt framför datorn. Jag har just nu muskelinflammation i bröstryggen igen och halsfluss på gång. Tur att det är fredag imorgon.

Lördagen den 30 januari

Tu-tut-tu-tu tu-du-tu-tu-tu-tuu-tut! Alarmet ringde med sitt gälla tjutande kring halv elva under lördagsförmiddagen. Den nyss sovande flickan fumlade med handen på stolen, som agerar bord, som står bredvid hennes säng. Hon hittade snabbt källan till oljudet och tröck (Tröck är en ålderdomlig form av böjning av: Att trycka. Personligen tycker jag att tryckte låter konstigt.) på snooze.

Hon låg kvar i sängen i en halvtimme och njöt av att kunna göra det. Efter ett halvårs nästintill obegränsade antal sovmorgnar hade hon glömt hur skönt en sådan kan vara. Att jobba fyrtio (Jag tycker att det är fint att det stavas fyrtio, så att man kommer ihåg att det syftar på fyra tiotal, eftersom i alla fall jag alltid säger förtio) timmar i veckan tar på krafterna.

Hon låg kvar den där halvtimmen och sen kände hon att det skulle vara en briljant idé att förflytta datorn till sängen så att hon fick spendera maximalt med tid under det (inte rosa, utan beige:a) täcket. Det var gudomligt skönt!

SNÖ

Luleå har fått vitt besök! Min far sade att han aldrig har sett så mycket snö på ett dygn i den här staden. Sett många som kört fast idag och har själv vadat fram till en bil som var täckt av ett vitt täcke.

Inomhus tycker jag att det är väldigt mysigt. Saknas bara någon att kura ihop sig med.

Watcha lookin' at, boi?

Jag använder mig väldigt sällan av bilder i mina blogginlägg, men samtidigt tycker jag att det är roligast läsa bloggar som har bilder. Behöver inte ens vara bilder som är relevanta, bara det är en bild.

Sen vill jag helst ha mer text än bild, men, ja, det är en annan historia.

Därför satt jag här idag och tänkte "hmm, jag måste nog själv börja använda mig av bilder i bloggen". Det här är första dagen för det tänket. Så varsågod, jag giver er... Grillz.

Vinterns goda ting.

Det har ingenting med att jag satt uppe halva natten och no-life:ade med Jessica, utan, jag har en dålig känsla över hur hängig jag har varit idag. Jag menar, jag vaknade mer eller mindre av mig själv. Och jag åt lunch (wow) och drack mycket med vatten. Utan att dricka för mycket, bör jag tillägga. Men trots detta har jag varit så otroligt trött hela dagen, och nu mot kvällen har huvudvärken kommit som världens attack.

Jag var in hos skolsköterskan, och vet ni vad? Jag var inte den enda som hade klagat på exakt samma symptom. Hon informerade mig om att man kan känna sig så precis innan ett virus eller en infektion bryter ut i kroppen.

Så damer och herrar, jag tror jag kommer drabbas av vinterkräksjukan för andra gången i mitt liv.


Sedan vill jag tillägga att jag fått min födelsedagspresent av min faster nu, så jag tänker glatt skriva om alla presenter jag har fått och försöka lägga upp bilder. Bloggar med bilder är bäst, därför ska jag lägga upp en nu också.

Skåda! En ekorre som är en photobomber. Bilden är tagen från ONTD, och äger.

Praktik

Då jag såg ut som på bilden till höger kunde jag inte föreställa mig att jag i dagsläget skulle sitta här i en egen lägenhet och vara arbetslös.

Från och med imorgon har jag dock praktik på dollarstore, lite arbetslivserfarenhet säger vi ja till. Annars har jag ganska mycket med körkortet, engelskakurserna och att hinna med lite socialt umgänge. Därför blir det inte så mycket skrivet här nu.

Jag kan meddela att jag blev faster i helgen till en liten tös som kallas Viola. Jag ser fram emot att få träffa henne om cirka en månad.

Joel.

Jag är så nöjd med Aster. Tja, jag brukar väl vara det rent allmänt. Men just idag är jag lite extra nöjd.
Joel har kommit till världen efter att ha blivit si sådär 15 dagar försenad, men bättre sent än aldrig, heter det väl? Så jag är nöjd över att hon tog sig tid att föda fram det lilla livet, och att hon ändrade namnet från Johannes till Joel. För jag vet inte varför, men just Johannes, det namnet fastnade aldrig hos mig.

Nu är det alltså dags att komma på lite mellannamn. Har ni några förslag? Det behöver inte börja på J, men det ska funka båda på svenska och.. Engelska, då.

Tack och hej, leverpastej.

Nöjd

Jag är inte ofta nöjd med saker och ting. Ibland slår det dock till, och det är små saker som gör mig nöjd.

Jag fick ett fantastiskt exempel på en sådan sak häromdagen, när jag stod inne i en klädbutik. En tjej, några år yngre än jag själv, gick förbi. Hon hade på sig skor med klackar, klackar som var relativt låga. Det som gjorde mig nöjd med den här situationen var att hon såg ut att ha ganska svårt för att gå i dem. Det vinglades lite hit och dit.

Det här resulterar i att jag själv aldrig går i klackar, men jag njuter så av att se sådant där att jag inte kan se det som någonting dåligt.

Argt inlägg.

Punkten i rubriken är viktig, lägg märke till den. Den visar verkligen att detta är ett argt inlägg, trots att det kanske inte kommer låta argt.

Vi vet att vi har besökare. Det är jättetrevligt, jag gillar besökare. Jag skulle dock vilja se lite mer aktivitet från er sida. Rösta i enkäterna, kommentera och underhåll oss. Jag hoppas ni tar till er detta.

Puss och kram.

Rent hus

Jag har tvättat all min tvätt idag, det blev sex fulla maskiner. Det beror mest på att jag inte tvättat sedan december och jag har haft besökare som använt lakan och handdukar. Så idag har jag tvättat väldigt mycket och manglat.

Jag tycker om att mangla, det är behagligt. Jag tycker också om att städa, det har jag också gjort ikväll. Att skrubba bort smuts från disken med en hård svamp och att känna lukten av mitt underbara diskmedel (det luktar smultron och är miljövänligt!).

Därför hat jag planerat in städning för imorgon också.

Ellens att göra lista:

• 09.30 Träna
• Besöka biblioteket och låna böckerna jag behöver för litteraturkursen
• Köpa en ny diskborste
• Övningsköra
• Handla med mor och far
• Dammsuga lägenheten
• Vaska badrummet
• Rengöra toaletten och handfatet
• Rengöra kylskåpet
• Laga middag (Honungsrostad kyckling med potatisgratäng)
• Umgås med mina middagsgäster (Elin, Ony, Ingi och Jennki)
  

Tycker dagen ser härlig ut. Nu ska jag återvända till disken.

Det finns inga ord för det, på det här jävla språket

Jag tror att man sitter alldeles för stilla om en blomfluga sätter sig på en.

Han satt kvar. Länge.

Natt

Tillbaka igen