Dagen då jag blev påkörd.

Ja, faktiskt! Titeln är inte missledande, faktiskt. Det stämmer, idag blev jag påkörd! Av en bil dessutom!

På hålet mådde jag illa, kanske magsjuka, vem vet, så jag stack hem. Jag tog bussen hem, för vädret var inte nådigt. Jag hoppade av bussen som vanligt vid samma hållplats, om det inte är så att jag tar sjuan, då hoppar jag på ett annat ställe, men det är inte särskilt relevant till historien.

Jag går över övergångsstället, och det är grönt för mig såklart. Så där går jag helt fridfullt över övergångsstället då jag märker hur otroligt halt det är, riktigt, riktigt halt! Jag kan knappt röra mig framåt, med risken att trilla.
Så medans jag riskerar att spräcka skallen så kommer det är en röd bil, en japansk tror jag, och även om den kör väldigt långsamt så väcks tanken hos mig "men, ska han inte stanna?"

Hjulen tjuter inte, utan det hela går väldigt tyst till. Jag ser på bilen som långsamt närmar mig utan att kunna hoppa undan eller något sådant.

Och då.

Poff, och bilen puttar lätt till mig så att knäna vrids lite åt höger. Jag blinkar till, en aning förvirrat, och fortsätter sedan gå.

Tänka sig, att man kan bli påkörd en dag som denna. När det är grön gubbe.

Att dra paralleller

Jag älskar verkligen när någon skriver eller säger haha och sen låter mig vänta på det roliga medan de förklarar.

Det är som att öppna presenter. Man ser att de är där, inslagna i vackert papper och en bit snöre. Man vet att det är något trevligt redan innan man känt på paketet, och så får man fundera en stund medan man sliter upp omslaget.

Neopets.

Jag gillar sitta och spela en massa spel på neopets, det är roligt och fördriver tiden helt utmärkt. Men en grej bara, som jag upptäckte nu när jag spelade Ice Cream Machine:

Vad är det för glass-smak? Vitlökig bratwurst? Låter inte precis apitretande.

Förresten..

NÄ, vet ni vad?! Nu blir jag besviken. Riktigt, riktigt besviken.
Varför, ja, VARFÖR med caps till och med, varför har ingen svarat STEK?!

Jag ska stänga av datorn nu, endast för att jag känner hur skammen kryper sig under skinnet.
Ingen har svarat STEK...

Det var ett tag sen.

Det var verkligen längesen som jag tog mig tid att blogga, och egentligen borde jag göra en comeback då jag faktiskt känner en ork att göra det. Men nu är pressen här, som jag skapat helt själv, och då blir det någonting så tråkigt som det här.

Kort och gott, klassen ska sticka till Turkiet och jag känner mig så glad över att få känna en tillhörighet.

Kort och gott, och god natt.

Vardagen tog en paus

Det blev en långhelg för oss bloggare, men nu är vi tillbaka igen. Helgen var ur min synvinkel en av de bättre helgerna jag haft på länge. Shopping, vänner, stor stad och musik är bra för min själ. Jag älskade konserten och hoppas att tvillingarna vill komma hit snart igen.

Musik är som sagt bra för mig vilket motiverade mig till att, efter en lite obekväm tågresa och två lektioner, ställa mig i kylan och köa för att få använda öronen ännu mer. Det enda jag kommer att säga är att Winnerbäck är en man som hittills aldrig gjort mig besviken och alltså hade jag en alldeles underbar onsdagskväll.

Min dag har varit oerhört lugn. Fram till tjugo över fyra i eftermiddags så hade jag pratat med fyra personer och sagt totalt tre meningar, en handfull mm och ett hej. Det var faktiskt precis vad jag önskade, att sitta på biblioteket i fyra och en halv timme.

Klockan tjugo över fyra blev det fullt kaos när det skulle bakas pepparkakor. Medan degen blev plattare och plattare stod jag och funderade på allt roligt man skulle kunna göra med den. Det blev inte så många roliga figurer men jag fick till ett par stövlar, en hoppande gubbe och några krigsoffer.
Vad är det roligaste, mest kreativa, som du har bakat?

Stockholm + Tegan and Sara!

Nu åker vi iväg på en tågresa och kommer tillbaka på onsdag! Hade bra!

Blir det någonsin lagom?

Jag känner att jag har alldeles för mycket och alldeles för lite att göra, på en och samma gång. Nu när skolan knappt tar upp en tredjedel av min tid finns det så mycket annat jag skulle kunna ägna min tid åt.

Jag vill lära mig alla reglage på min kamera.
Jag vill plocka upp munspelet igen.
Jag vill läsa, tills ögonen trillar ur sina hålor.
Jag vill promenera.
Jag vill skriva någonting kreativt.

När jag nästa vecka slutar jobba så ska jag ta tag i en av de här sakerna. Jag har nämligen fått i uppdrag att skriva en a4-sida om vad som helst. Just det, jag får skriva vad jag vill så länge det inte är alltför långt. Det som känns roligt med uppgiften är att jag vet att andra kommer läsa och tycka till. Jag behöver bara hitta den perfekta lilla röda tråden som jag kan dra genom tangenterna och in i ett word-dokument. Har ni förslag så är de varmt välkomna.

Jag hoppas mina planer håller.

Förslag: Vad sägs om en klädbytardag?

Jag har väldigt mycket kläder. Det beror dels på att jag gillar att spara saker (något jag har efter far min), och dels för att jag tycker om kläder.

Jag har under 2009 inte köpt så mycket nytt. En skjorta i Paris, en kjol, en klänning och ett linne i Stockholm, en vårjacka, en t-shirt, ett par byxor, en star wars-klänning och studentklänning här hemma, balklänning i Piteå och en sjal i London. Jag tror det är allt. Jag har lagt mina pengar på resor det här året. För jag tycker om att resa. Lägg till ett n i det och du får ordet rensa.

Att rensa bland mina kläder är en syssla som jag har en hat/kärleksrelation till. Jag tycker om att gå igenom och organisera. Jag tycker inte om att skiljas från kära gamla minnen. För i kläder sitter många minnen.

Då min farfar dog klädde jag mig i samma kläder som jag hade den dagen han dog, i tre dagar. Jag tänkte att världen förändrades lite, lite mindre om jag gjorde så. (Tänk då på att jag ofta inte bär samma klädkombination två dagar i rad)

Nu rensar jag i min garderob, och det blir nog en del som ska flytta hemifrån. Dessa plagg vill nu gärna hitta en ny ägare och det är här ni kommer in! Jag föreslår att vi alla rensar våra garderober och då detta är gjort så håller jag i en klädbytarkväll. Vad sägs om detta?

EFTER SEX ÅR!!!

ÄNTLIGEN!!!!!
(Jag är nördig om det nu var något du inte redan visste)

Andabat

Rätt svar: En blindfäktare

Om att bli jobbcoachad

[Luleå på sommaren]







Jag är arbetslös. Nej, vänta lite! Det heter ju visst arbetssökande. Ursäkta mig.

Jag har varit arbetslös sedan studenten i våras, men under sommaren så var det inget problem för jag var ute på vift med mina bloggkompanjoner och Nena. Från början av augusti har jag dock varit inskriven på arbetsförmedlingen.

Mitt första intryck var väldigt dåligt. Jag fiok träffa en handledare som inte brydde sig om vad jag ville och sedan fick jag ett nummer till min framtida artbetsförmedlare. Jag fick dock bara ringa mellan vissa datum i mitten av september. Att nå denna person visade sig vara smått omöjligt. Mitt första möte blev i början av oktober och då var det mest bara att om en månad får du jobbcoachning av ett företag som du väljer.

November kom och jobbcoachningen ör igpng. Fast jag har inte fått någon coachning alls än så länge. Allt jag har fått göra är gå på föreläsningar som liknar högstadiets svenska och geografi och jag är itne ett dugg närmare ett arbete.

Jag är väldigt skeptisk till det här systemet som finns idag från arbetsförmedlingens sida. Att inte göra något där och sen vidarebefodra jobbet att vägleda till en tredje part.

Jag är inte en hormonstinn femtonåring som tycker att alla över 23 är urgamla idioter som inte fattar ett skvatt. Jag är inte och har aldrig varit en skolkare och jag behöver inte höra om hur misslyckad jag är. Jag är väldigt duktig bara jag får en chans.

Att det sen är orimliga krav på dagens arbetsmarknad, där du ska vara ung, utbildad och har flera års arbetslivserfarenhet för söka yrken är inget jag rår för. Att det ska vara så svårt att få ett kortsiktigt jobb bara för att få lite erfarenhet innan man ska gå vidare med sitt liv.

Är jag helt ute och cyklar?

Käraste läsare.

Medans jag ännu är vaken och inte har hunnit slå av datorn, för jag vill njuta klart av Erik Hassles album Hassle (fantastifullt, hmm).

Kära läsare,

Jag vet att vi lever i ett samhälle som ständigt blir allt mer stressfullt, men jag ber er, ta er tid. För vet ni vad, kära läsare, ni suger på att kommentera. Faktiskt är ni sämst på det här med att kommentera. Jag är rent utsagt besviken på er. Ni verkligen, verkligen suger på att kommentera. Kom igen, kommentera lite någon gång. Visa att ni finns. VAR INTE EN PEEPING TOM!

Så alla kan sova lugnt inatt.

Jag tänkte bara informera alla om att min feber nu är nere på 38, vilket jag skulle anta är rätt nära min normala.. Låga. Haha, nej men, jag är rätt varm i vanliga fall, så den är nog någonstans på 37,8 istället för.. Vad det nu egentligen är, men jag har för mig att det är lite lägre än så. Inte 36 då, men mindre än 37,8. I alla fall. Febern är alltså nästan borta, och jag kallsvettas inte och jag piper inte "mamma" i tid och otid. Dessutom har jag lyckats ta mig till skolan två av tre dagar då jag har mått lite sämre än vanligt.

Vad mer? Jo, jag lever ju då såklart, så eran värld har inte raserat ännu. Men var ständigt på vakt, man vet aldrig när jag kan bli svinigt trött och råka gå in i ett tåg eller någonting sådant.

En sak med denna korta period av feber hemskheter är att mitt dygn har vridits om fullständigt, för vid den här tiden har jag alltid träffat John Blund. Och faktiskt ska jag krypa ner under täcket, men försöka att hålla mig vaken till Idol. Men ni ska veta att jag vaknar helt av mig själv vid halv tre - halv fyra, så ni kan ju gissa hur trött jag är medans jag skriver det här.

Nog för mig, ska sova.

Svinis igen.

Jag tog vaccinationen emot svinis, vilket är ett rätt bra påtvingat val då jag har många i min närhet som mest sannolikt inte skulle ta en släng av svinis så bra. Så pass dåligt att de faktiskt skulle kolavippa, för att vara ärlig.

Men vad fan. Bieffekterna suger. Jag har lyckas dra på mig alla biverkningar som man kan, förutom en allergisk chock. ALLVARLIGT TALAT, jag har lyckas få de biverkingar som bara 1 av 100 lyckas få. Det är väl lyckat, inte sant?

Så igår låg jag helt däckad, så pass däckad att jag idag måste visa er en bild om hur det såg ut:

Visst är det vackert? Riktigt så dramatiskt var jag nog inte, men jag kunde inte äta eller stå upp. Så jag har legat i sängen, men endast två toalettbesök, i 29 timmar. Najs? Inte så mycket. Trots att jag fortfarande ha feber ska jag pallra mig till skolan, för jag smittar ingen, och sedan är det en massa redovisningar.
För det blir så, när andra drabbas, då får man prestera lite mer, man får helt enkelt bita ihop och falla ihop först när man har kommit hem igen.

Om ett morgonhumör

Väckarklockan ringer. Man skulle lätt kunna säga att jag fortfarande sover när jag trycker på snooze. Ah, härliga sömn.

Jag vaknar, åtminstone till hälften, andra gången alarmet säger åt mig att det är dags. Ja, jag borde kasta mina två täcken all världens väg om jag vill hinna äta någonting. Och det vill jag. Ja, jag borde sätta mina fötter på det hårda golvet om jag vill ha riktigt kläder på mig idag. Och det vill jag, förstås.

Kylan är som en vägg jag går in i när jag öppnar dörren ut till köket. Det är varmt och skönt i mitt rum. Tanken på att stänga dörren igen hinner halvvägs till vänsterhanden men så blir jag plötsligt medveten om att jag redan är uppe ur sängen och att det därför är lika bra att vara vaken.

Det första jag hör efter att jag gjort i ordning en utomordentlig yoghurt-tallrik till mig själv, det är sång. Inte den vackraste stämman jag hört och inte den jag föredragit att höra den här tiden, men den finns där och den sjunger små bitar som, för allas trevnad, borde stanna i en hockeyarena.

Sådana... incidenter är vad som drar ner mitt morgonhumör. Såvida det inte är en röst som jag vill höra, en som sjunger något någorlunda harmoniskt, klarar jag mig väldigt bra utan någon sång alls.

Svinis.

Mamma vill att jag ska gå och vaccinera mig idag, för nu får tydligen vi under arton göra det. Vi som inte tillhör någon riskgrupp, alltså. Jag vet inte om jag vill det, och det har ingenting att göra med att jag tror jag kommer börja gå baklänges eller någonting annat som är lika befängt.
Nä, det här handlar om lathet. Kön till denna vaccination lär ju vara mil lång, och jag orkar nog inte stå där när vädret ändå är som det är.

Just denna anledning, att jag inte orkar stå ute i vädret är så fail. För vet ni vad? Jag tänker vara pigg och alert (dvs, jag har dygnat igen och är nu lite för pigg för mitt eget bästa) och GÅ till skolan idag. Ja, ni hörde rätt, jag går till skolan på en dag då jag inte har sovmorgon. OTROLIGT!

Vad ska jag skryta om?

Idag har jag tagit tag i körkortsteorin, nu kör vi! (Åh vad jag är fyndig...)

Jag har även varit på jobbcoachning. Där fick jag lyssna på vilka regler som gäller, hur man skriver ett personligt brev och cv. Inget nytt och ganska tråkigt.

Men jag fick faktiskt en läxa som jag behöver hjälp med! Uppgiften är att skryta, det mest förbjudna i vårt iskalla ikea-land. Jag ska alltså berätta inför alla andra i gruppen vad jag är sjukt bra på. Hjälp.

Titel.

Jag skulle egentligen ha bloggat om det här för någon dag sen, eller var det igår?

Vilken dag jag hade tänkt att blogga om det spelar ingen roll, det är bara lite extra info som jag kastar ut lite hejvilt (<-- roligt ord, förresten?).

DILFs.

Nu råkar det vara så att jag råkade klicka mig till en, Cam Gigandet. Det är bara någonting med hela bebis-grejen som gjorde honom sexigare? Jag tror mina äggstockar spelar mig ett spratt. Men ändå, det var någonting med de där bilderna (varav en kommer så fint bli postad snart) som gjorde honom ännu hetare än vad han redan är. Faktiskt. Men skyll på mina äggstockar istället. Håller ni med? Jag vet att jag var rätt ensam om att tycka det med mina bloggkamrater här.


Men liksom.. En babysling är bättre än en barnvagn, för att öka DILF-faktorn åtminstone. En barnvagn känns så opersonligt, så kallt. En babysling är så mycket bättre, det utstrålar värme. Det utstrålar en image som säger "jag är en DILF, men så mycket mer än bara det".

Det är en rätt bra image, i mina ögon som blir alldeles för påverkad av de fina äggstockarna.
Och jag har aldrig, aldrig, använt mig av ordet äggstockar så mycket. Tror aldrig har jag använt mig av det i en blogg förut.

Nåväl.

Bilden är hämtad från community.livejournal.com/ohnotheydidnt, som förresten är en betydligt bättre och (oftast) snällare skvallersida än Perez Hilton. Allvarligt talat, mycket bättre.

En motorväg av ljus

En lång och rak väg. Lite för lång och lite för rak för att jag ska kunna låta den förbli tom. Dessutom lite för tom, ingen annan är i sikte. Trots det tvekar jag, borde jag verkligen?

Ja, det är klart att jag borde. En tom väg ska utnyttjas. Jag vrider lite lätt på ratten, så diskret jag bara kan. Och plötsligt kör jag där, mitt på vägen över vattnet, något jag velat göra sedan jag tilläts köra på egen hand. En alldeles lagom befriande känsla.

Något som inte alls är befriande är sådana saker som man kommer på sig själv med att göra, sådant som man inte alls menade. Jag utbytte några ord med en främling på kvällskvisten, en man som var väldigt snäll och trevlig. När vi yttrat våra sista ord till varandra så började jag småspringa därifrån. Jag insåg vad jag gjort när jag kommit halvvägs till mitt mål och hoppades att han inte tog illa upp.

Om jag hade lite kärlek så var den till dig

Idag är det fars dag. Jag har ätit gott fika och gett min far en tröja som jag tror kommer vara snygg på honom.

Allt detta var väldigt trevligt, men om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt varför vi firar den här dagen. Har jag någon läsare som vet bättre?

Kvällsbakning av semlor

Jag och Ingi tränar på inpuls tillsammans sedan dess att hon var snäll och gav mig gratis träning i en månad där. Detta har lett till att jag nu tränar 4 gånger i veckan. Efter träningen brukar vi ofta skiljas åt, men ibland händer det att vi är med varandra.

Av någon konstig anledning kommer Ingi på att hon vill ha semlor ibland på kvällarna, och om vi är hos mig så bakar vi det. Detta resulterar till att jag nu har semmelbullar i frysen och bjuder gärna på semlor vid nästa tillfälle någon besöker mig.

Vill du ha en semla?

Trötthet.

När man inte sysslar med minsta lilla under en hel dag, och dessutom vaknade alldeles för sent, så blir det att dagen blir helt obetydlig.

Dessutom blir man trött.

Det känns så otroligt onödigt att slösa bort en dag såhär, en helgdag, jag hade gärna velat göra någonting. Jag var inställd på att ha någonting att göra, dessutom var jag inställd på att ha roligt.

Förutom detta, att jag inte gjort någonting, så upptäckte jag att någon hade norpat från min syltlängd! Må denna (som jag nu tror är lilla mor) straffas. Må hon en dag vakna upp och se att någon annan (mest troligen jag, såklart) har gett igen med samma korn!

Det var allt. Misstänker att jag kommer att ha kommit på någonting filosofiskt att säga efter att ha sett Kill Bill 1 med Emilia.

"Varför är du så negativ mot husflugan?"

Jag tror att min mor saknar Gullan, vår numera döda hamster. Hon har nämligen fattat tycke för en fluga som bott i vårt hus i vad jag tror har hunnit bli två månader. Det är vår husfluga som hon gärna skulle vilja få tam, och hon blir väldigt nöjd när den är i närheten av henne.

Jag, som inte gillar flugor särskilt mycket mer än andra insekter, funderar på hur jag skulle kunna bli av med den på bästa sätt. Samtidigt är det lite gulligt när mamma blir så glad.

Jag bad om snö

Jag bad om snö igår. Och då jag vaknade virvlade snöflingorna ner i full fart. Jag tyckte verkligen om det. Det blev ju ljust och vitt och lagom småkyligt ute!

Jag har ätit den nya marabousmaken vinter idag. Den var väldigt spännande. Jag skulle inte kalla den god, men inte äcklig heller. Om du inte är sugen på choklad är den nog toppen, men som choklad duger den inte till mycket enligt mig.

Mupparna.

Visste ni att mupparna fyller år? Tror det är idag.

Hur som helst, pga av att mupparna fyller år, så gjorde det här min dag:

Litet.

Titeln hänger inte alls ihop med resten av inlägget, lite snopet kanske, men jag kunde inte riktigt få mig själv att komma på någonting inspirerande och träffande.

Vi har börjat med FLASH på datan, och jag måste säga att det är rätt roligt. Molnen Orvar och Utbränd som jag och Emma har skapat är riktigt ägiga, speciellt när de åker omkring lite hur som helst för att vi valde att maskera våra misstag istället för att göra om dem. Sneaky sneaky.

Sedan, på IOSen, så lekte jag lite diktator och det var ganska mysigt.

Så vad vill jag få sagt? Jo, Moln med blodsprängda ögon och buskiga ögonbryn är söta, det, och att man väldigt ofta själv måste ta tag i saker och ting för att det ska bli rätt.

Knä - inget knä

"The fact is, there is no such thing as a lap. Think about it, it's there when you sit but it's gone when you stand so where does it go? It doesn't go anywhere. Meaning it never was. So a lap is just an illusion."

Vad tror ni? Jag har ingen bra uppfattning, men jag ska titta noggrant när jag reser mig upp.

Klocka: 02:33. Timer: 04:40:00. Alarm: 07:13

Det här med att sova är inte riktigt för mig. Jag får mer ångest (om jag nu ska kalla det det) över att vakna vid lunchtid än vad jag får över att sitta uppe så länge att jag blir bländad av solen.

Det är egentligen mest det här med att somna och vakna som skapar problem hos mig. Jag måste vakna vid rätt tidpunkt för att känna att det är skönt. Den här tidpunkten varierar, men någonstans mellan nio och halv tio skulle kännas bra på helger.

Att somna är inte heller min starka sida. En fråga som hängt med mig sedan jag var ganska liten är varför man måste gå och lägga sig om man inte känner att man vill eller kommer att sova. Här skulle jag vilja komma med argumentet att det är lika bra att vara vaken och få något gjort istället. Problemet är att jag ytterst sällan får någonting gjort den här tiden på dygnet, vilket gör hela argumentet väldigt onödigt.

Om jag kunde sova endast fyra timmar och vakna utvilad vore det perfekt. Om jag kunde somna i tid någon gång vore det bra. Om jag kunde vakna utvilad åtminstone en dag den här veckan vore jag tacksam.

Sov gott, vänner och fiender.

Höst

Tänk om jag hade en liten, liten apa... Nej, vänta lite... Nu blev det fel.

Det är november och fortfarande plusgrader utomhus. Snön har inte lagt sig än, även om den gjort sig påmind ett par gånger. Det är jag ganska tacksam för av de enkla anledningarna att jag tycker om att ha på mig höstkläder och att kunna cykla.

Egentligen så borde snön ha lagt sig nu, det är ju trots allt november och vi bor ganska långt norrut. Klimatförändringen gör sig påmind. Ur mitt korttidperspektiv är det skönt.

Hösten är härligt för man ses inte som konstig om man har på sig kofta, väntar, mössa, halsduk, tjocksockar och en varmare jacka. Det är helt okej att sitta inne på kvällarna med en varm kopp thé/choklad i soffan under en filt och läsa en god bok/se en film. Under sommaren är det inte acceptabelt. (Jag skulle dock inte ha något emot att göra dessa saker på sommaren...)

Fast ärligt talat är inte den här höstperioden, när alla löv ligger och ruttnar på marken och det är mörkt och rått, särskilt rolig. Jag vill ha vitt, glittrande snö!

Ibland får man minnesluckor.

Jag upptäckte precis att jag tydligen följer en blogg som heter snoppattack. Det tyckte jag var lite roligt.

Tv-världens undergång?

Vad händer när Oprah Winfrey dör? Vad ska man då se på, förutom Days, på förmiddagarna? Kommer världen stanna upp, då hon dör, för att sedan helt ge upp?

Idag hände det!

Jag har ätit flortabletter sedan mitt femåriga jag fick den ordnationen av min tandläkare. De små tabletterna har hängt med mig i 14 år och jag har problem att somna om jag inte har en tablett i munnen. Detta har lett till otaliga konstiga vita fläckar på min kudde genom åren. Det är alltså då jag har råkat dregla flor i sömnen.

Jag har för det mesta haft den helt vanliga mintsmaken på de små runda pillerna. Fast smultron, svartvinbär, lakrits och banan har väl fått prova lyckan då jag velat krydda tillvaron lite. Svartvinbärssmaken hängde med ganska länge under mellanstadiet för att bli ersatt av mint i högstadiet.

Nu använder jag sedan några månader tillbaka den nya smaken citron. Jag tycker om den för att den påminner mig om godis jag åt som barn.

Jag hade dock kvar en tablett av mintsmaken då jag köpte citronburken. Och varför först äta upp minttabletten då man kan få en spännande överraskning? Jag satte alltså ner minttabletten i citronburken och skakade om. Eftersom alla piller har samma form och färg hade jag ingen aning om vilket som var mintsmaken. Det var bara att vänta och se.

Nu är mer än halva burken slut och jag började bli orolig att jag ätit upp mintpillret utan att tänka på det. Det var då det inträffade!

Imorse då jag skulle iväg och övningsköra så hade jag lite bråttom att göra mig iordning. Jag slängde på mig kläderna och stack in tandborsten i munnen. Efter det stoppade jag in ett litet, vitt piller i munnen. Jag förväntade mig att citrussmaken snabbt skulle infinna sig. Men till min förvåning var det just minttabletten som gav sig tillkänna.

Dagen blev genast snäppet bättre.

Konsten att fundera alldeles för mycket

Jag tittade på en väldigt pedagogisk film ikväll om världens historia. Innan en handfull minuter gått hade jag fått lära mig meningen med livet, åtminstone den biologiska meningen; att föröka sig. Ett hyfsat enkelt svar.

Så om man inte vill föröka sig, vad gör man då? När man har förökat sig, vad gör man då?

Kanske kan helt enkelt föröka sig ännu mer, för att behålla meningen. Kanske kan man vänta på den filosofiska teorin. Kanske slutar man vänta och kommer på den själv. Eller så finns det helt enkelt ingen mening.

Därifrån kan man ta två vägar. Antingen accepterar man det och lever vidare med hoppet om att någon gång finna svaret på Frågan med stort F, eller så ger man upp.

Detta är konsten att älta frågor som ingen någonsin kommer att komma någon som helst vart med. Och självklart handlar det här inte alls om meningen med livet. För vem funderar fortfarande över det? Det är så antikt och vi lever ju på tvåtusentalet.

Jag var kall som en isbit för ensam var stark

Markus Krunegård skriver ofta texter som går rakt in i hjärtat, inga komplicerade ord, bara rakt på sak. Pang. För det mesta gillar jag det.

Jag fryser väldigt ofta. Jag sitter fullt påklädd och har till och med på mig en morgonrock över kläderna och har foten på "eldosan" som sitter på datorns elsladd. Men tro inte att det hjälper mig att hålla värmen nämnvärt. Jag har iskalla händer och fötter, som vanligt. Jag ryser till då kylan sköljer över mig som en våg. Tänk vad det hade varit fint att ha någon som kunde tina upp mig en natt som denna.

Jennifer

Jag är överkänslig mot, typ, alla insektsbett. Alla jag har stött på, åtminstone.

Jag har en musiksmak som alla kan intyga om är lite skum, men framförallt väldigt varierande.

Jag har aldrig samma lösenord till olika sidor, och inte för att det är mer säkert, utan för att jag gillar variationen.


Jag har väldigt nyligen kunnat lägga till ännu ett smeknamn, Jenkan som är i gott sällskap med Peppar, Jennki och Bänken.

Jag anser mig vara ensambarn, och känner mig som det, även om jag (snart) har två syskon...

.. Eller kanske tre?

Jag avskyr hycklare, men kan själv vara en ibland. Se, hyckleri redan där.

Jag läser nog 3000 sidor per år. Minst.

Jag föredrar att skapa mina egna problem, istället för att låta problemen hitta mig. Detta är inget jag rekomenderar, då det är väldigt problematiskt (ser ni vad jag gjorde där?)

Jag har migrän så ofta så att det har lett till IG-varningar förr i tiden.

Jag gillar att syssla med flera saker samtidigt.

Jag gillar planeringar mer än själva utförandet.

Jag kan inte skrika utan anledning.

Jag gillar att dygna, bara för att kunna vakna av mig själv vid halv fem tiden.

Jag är livrädd för duvor.

Jag har aldrig tyckt om pulvermos.

Jag tror jag vill bli socinom, även om jag helst inte vill jobba på socialtjänsten.

Jag är övertygad om att om jag inte fortsätter plugga efter skolan, så kommer jag aldrig återvända till det.

Jag är osäker på att jag kommer komma in på universitetet, i alla fall den utbildningen jag vill ha (socionom)

Jag har svårt att se mitt riktiga liv framför mig efter 20, det blir svart, det blir ouppnåligt.

.. Jag har inte självmordstankar, även om jag tycker om att leka med tanken att dö.

Jag tycker att musikallåtar är de mest kraftfulla.

Jag tror att jag aldrig kommer få tillbaka det tjocka, fina håret jag hade innan jag blonderade det.

Jag kan hela texten till Guldet Blev Till Sand, och har kunnat den sen jag var.. Nio, kanske?

Jag brukade sjunga lasarettvisan för fröknarna på mitt andra dagis så att de började gråta.

Jag visste inte vad som var höger och var som var vänster förrän jag gick i tvåan, efter att ha spelat Twister ett visst antal gånger.

Jag är övertygad om att det kommer bli löjligt lätt att se vem som skriver vad i den här bloggen, så pass lätt att det inte ens kommer vara nödvändigt att använda sig av namn.

Jag har nästan alltid fåniga ringsignaler.

Jag tror på ett liv efter den här röran.

Jag är Kristen, vilket kanske förklarar tron på livet efter döden.

Jag tror på änglar, och att vi alla har en.

Jag tror på att "den rätte" finns för alla, men att man mycket väl klarar sig bra med en 9a, 8a, 7a och till och med en 6a.

Jag vill verkligen bli rik.

Jag gillar läsa bröllopstidningar och vika för kanterna för att markera sidor där jag hittat någonting intressant.

Jag gillar att flyga, faktum är att jag älskar det. Speciellt flygplatserna.

Jag har svårt att verkligen fastna för en serie, tv-serie då.

Jag gillar sitta och mysa på biblioteket, en av de få platserna förutom i hemmet jag faktiskt trivs med att vara ensam.

Jag äter inte lunch på skolan om jag inte har någon att stå i kö med, och såklart sitta med.

Jag kan väldigt random saker.

Jag blir irriterad när folk saknar allmänbildning. Riktigt irriterad.

Jag är Folkpartist till min fars förtvivlan.

Jag håller dock inte med att man skall sjunga "we shall overcome" i tid och otid.

Jag dansar när jag är ensam, sjunger också om volymen är nog hög för att jag inte ska höra mig själv mer än låten.

Jag försöker mest desperat bli vän med de som inte riktigt släpper in mig, än de som faktiskt betyder mest för mig.

.. Jag skäms över detta.

.. Jag gör det för att övertyga mig själv att jag är en person man vill vara med.

Jag kom komma på mig själv att spela ut små scener, och sedan möta den frågande blicken från personen framför mig på bussen/tunnelbanan.

Jag älskar Harry Potter, och kan mer än det som nämns i böckerna.

Jag gillar läsa Twilight, men det är knappast något litturärt mästerverk. Inte heller är filmen så mycket att hurra för, men även den har nog sin charm.

Jag tror Edward visar många tecken på att vara en aggressiv pojkvän som lika gärna klipper till Bella på käften mellan raderna. Ni vet att det stämmer. Kom igen.

Jag tror aldrig att jag kommer bli "en slagen kvinna". På allvar, jag tror verkligen inte att jag kommer bli det. Jag går innan slaget kommer.

Jag gillar lära känna folk över nätet, för att se att jag faktiskt kan skaffa mig lite vänner på egen hand.

Jag gör oftast det mesta i sista sekund.

Jag älskar musik, men är väldigt omusikalisk.

Jag tror jag har PCO

Jag tror att alla har kontroll över sitt liv, det gäller bara att inse det själv.

.. Jag tror även att man inte bör tycka synd om knarkare, alkoholister eller andra missbrukare.

Jag tror många gånger att jag skulle kunna vara en bättre vän än vad jag är.

Jag tycker att man själv gör val i livet, andra gör väldigt sällan dem åt en.

Jag köper mina böcker i 99% av fallen på Pocketshop, butiken på plattan i Stockholm.

Jag har gått från att aldrig gråta, till att gråta för minsta lilla.

Jag vill nog ha ett chokladbarn.

Jag vill helst inte ha ett blondt barn, och det är inte för att jag inte tycker om dem, utan för att jag vill ha ett barn som ser exotiskt ut.

.. Chanserna för att blondt barn är dock rätt små, då jag dras till killar med brunt hår och själv har rätt mörka färger.

Jag tycker att flickebarn är mycket sötare än pojkar, när de är små. Ganska långt upp i åldrarna.

Jag gillar de små sakerna i livet, de små gesterna.

Jag avskyr ouppfostrade ungar.

Jag kan vara väldigt ekonomisk när det väl gäller.

Jag försöker vara ekonomisk så ofta som möjligt.

Jag har fortfarande inte sett mitt favoritband, Avenged Sevenfold, live.

Jag vill besöka Hong Kong.

Jag vill besöka Bondi Beach i Australien.

Jag rollar. Vet du inte vad det är behöver du inte fråga.

Jag vill ha en hund när jag har tid för en.

Jag har en vana att se framför mig hur jag river sönder en människa, om jag är irriterad på denna människa. Detta gör jag för att sedan le besvärat och inte göra ett skit.

Jag vill slåss, bara för att det är så befriande och så väldans längesen.

Jag lyssnar helst på låtar som stämmer in i mitt rollande eller mitt liv, allt annat brukar inte fastna lika bra.

Jag sitter framför datorn alldeles för mycket.

Jag har troligen skrivit mer här än vad som var tänkt.

Jag har en mamma och en pappa, och en x-tra mamma + syster och en halvbror som kletade snor på mig, och en till på väg, som jag hoppas kommer på min 18års dag då han är beräknad.

Jag har förut funderat över hur mycket pappa egentligen älskade mig.

Jag trodde jag var adopterad efter att ha läst Änglamakerskans dotter, helt övertygad om det.

Jag blev sur på mamma när jag var liten över att hon inte hade fått barn med en svart man.

Jag tror min första förälskelse var en pappa av en av flickorna på mitt dagis, han var från Kuba och svart som natten (därav det jag nämnde ovan).

.. Jag tror dock att min tur i kärlek var lika stor som den var då, inte särskilt alltså.

Jag tycker Disney klassiker troligen är de bästa filmerna som har gjorts, och deras soundtrack sviker aldrig.

Jag önskar jag var smal.

Jag önskar jag var smal för att veta hur det känns (och för att skaffa den klädstil jag vill ha).

Jag vill ha större bröst för att magen ska verka mindre.

Jag skulle göra en fettsugning ifall jag fick den betalad för mig.

Jag tror både på godheten i människor, och grymheten som vi visar upp ibland mycket väl kan vara obotlig för många.

Jag vet att jag har upplevt trauman som jag sedan trängt undan.

Jag vet att jag har trängt undan nästan hela perioden i mitt liv då mamma var utbränd.

Jag ljuger ibland bara för att jag har blivit rätt så bra på det.

Jag är glad över att Jörgen dock upp i mitt och mammas liv av två anledningar:
a) Jag blev starkare.
b) Jag fick det bekräftat att jag är en bra människokännare.

Jag ska sluta skriva den här listan nu.

Med bussen från stan

Jag blev ombedd att byta teckensnitt, so here you go. Känns konstigt men jag tror jag vänjer mig.

Den yngsta av oss tre bloggare klev in på samma buss som jag i eftermiddags. Eftersom det var fullt satte hon sig nästan längst bak och tittade lurigt på mig. Jag tittade självklart tillbaka, nästan lika lurigt. Något säger mig att de som satt på raderna framför henne trodde att jag var lite... egen. Sms-konversationen som pågick mellan oss fick mig dessutom att le. Jag hoppas att de bara tänkte att jag är en glad person.

En lagom tjock, fullt fungerande, tuschpenna gjorde min dag idag. Tänk vad man kan hitta när man städar.

Förresten, kul att det har trillat in några röster i den lilla pollen längst upp. Det är nästan lite extra kul att ni är anonyma, det gör att jag kan sitta här och undra vilka ni är. Känn er inte hindrade från att lämna kommentarer bara för det. Det är lika roligt.

En kall vind drar förbi

Hon har Hon brukar sällan helt frivilligt ställa sig i duschen. Vad är poängen med det om jag ändå inte ska träffa någon på hela veckan, tänker hon sorgset. Det är ju inte som att jag har något problem med att jag stinker och har fettigt hår. Det är en av fördelarna med att ha kort hår, de flottiga hårtesarna hänger inte i ansiktet och påminner henne om sin existens.

Ibland händer det dock (eller egentligen som mest hela tiden, för hon är inte så isolerad som hon ibland kan tro) att hon faktiskt måste duscha eftersom hon ska träffa andra personer. Det är en konstig aning hon har, hon tror inte att andra uppskattar om hon är sådär äcklig tillsammans med dem.

Beslutet är fattat. Hon kliver in i badrummet, stänger dörren, slänger av sig pyjamasen hon vandrat runt i och låter den landa i tvättkorgen. Naken tystnad.

Ibland går det halva dagar innan hon ens öppnar munnen och bryter tystnaden. Vad är poängen med att tala ut i tomma intet? Vissa dagar vill hon bara sova bort eländet.

Hon står innan för duschdraperiet nu, med munstycket i sin hand. Riktar bort strålen mot väggen, vill för allt i världen inte att vattendropparna ska landa på hennes barfota fötter. Vattnet är alltid kallt innan det blir varmt. Det varma vattnet kommer igång efter tio sekunder och hon börjar blöta ner sin kropp.

Munstycket fästs i sin hållare så att hon har bägge händerna fria. Det är nu det börjar.

Draperiet börjar sugas in mot henne, det strömmar kall luft på hennes fötter. Kalluft möter varmvatten. Hon fryser om fötterna, men än mer kyla väntar när varmvattnet stängs av och hon fasar. Eftersom det inte finns något att göra åt saken så fortsätter hon att tvaga sig. Duschcrémen som luktar bubbelgum förgyller upplevelsen, hon låter dess lenhet strykas över hela sig. Sedan tvättas allt bort från de lite för svaga vattenstrålarna. Hennes duschmunstycke saknar trycket som hon gillar. Nu, det är dags.

Kylan omsveper henne vid första klivet ut ur duschen. Handduken hjälper henne till viss del att inte frysa, men den tänker inte hela henne samtidigt. Valet står mellan att frysa om fötterna eller överkroppen först. Fötterna får lida. Om hon valt att torka fötterna först skulle kalla vattendroppar rinna längsmed brösten och skulderbladen och hon skulle frysa änmer. Håret torkas alltså först.

Då hela hon är torr ska huden smörjas in. Hudcréme eller olja? Hon väljer oljan, den går snabbare in i hennes torra hud. Den luktar dessutom godare. Den doftar tydligen som någon exotisk blomma. Det är inte något hon bryr sig så mycket om, huvudsaken är att hon inte får utslag av den och att det inte luktar för starkt.

Håret får självtorka, lite rufstigt och hon drar på sig sin morgonrock över pyjamasen.

Elin

Att bli distraherad av något för stunden mycket roligare än det jag håller på med är en av mina specialiteter och jag tycker om att det är det.

Jag gillar att tänka i min egen takt, och jag gillar när andra människor låter mig göra det.

Jag använder bara strumpor som på något sätt matchar mina resterande klädesplagg, såvida jag inte är och tränar.

Packlistor är bland det roligaste jag vet att skriva.

Jag älskar mitt jobb och skulle gladeligen hoppa av skolan för det om det inte var för att min bättre hjärnhalva säger åt mig att det är oklokt.

Nya människor skrämmer mig mer än skräckfilmer.

Jag avskyr att vara snuvig men är det väldigt ofta.

Jag älskar att köra bil och skulle göra det hela tiden om det inte vore för miljön.

Ellen

Jag gillar inte att ringa till personer jag inte känner väldigt bra.

Jag äter gröt och kräm utan mjölk i tallriken.

Jag prenumererar på Modern Psykologi och Språktidningen.

Jag tycker inte om att göra något som någon jag känner precis har gjort, därför läser jag sällan en bok direkt efter någon annan.

Jag slutade skriva dikter för att många jag känner började skriva seriöst.

Jag tål inte tomater och lidokain.

Jag har över 25 gb bilder därför att jag tycker om att se på stunder i mitt liv där jag är glad för att påminna mig själv om allt fint jag gjort.

Jag fryser ofta om mina händer och fötter och min normala kroppstemperatur är 36,3 grader.

Jag följer väldigt många tv-serier.

Jag älskar att läsa men tar mig sällan tid till att göra det.

Jag ville spela musik men hade ingen att göra det med så jag slutade.

Jag följer många bloggar.

Jag älskar mint.

Jag är beroende av tuggummi.

Jag äter inte peppar.

Jag är konstig, fast på ett bra sätt.