Tu-tut-tu-tu tu-du-tu-tu-tu-tuu-tut! Alarmet ringde med sitt gälla tjutande kring halv elva under lördagsförmiddagen. Den nyss sovande flickan fumlade med handen på stolen, som agerar bord, som står bredvid hennes säng. Hon hittade snabbt källan till oljudet och tröck (Tröck är en ålderdomlig form av böjning av: Att trycka. Personligen tycker jag att tryckte låter konstigt.) på snooze.
Hon låg kvar i sängen i en halvtimme och njöt av att kunna göra det. Efter ett halvårs nästintill obegränsade antal sovmorgnar hade hon glömt hur skönt en sådan kan vara. Att jobba fyrtio (Jag tycker att det är fint att det stavas fyrtio, så att man kommer ihåg att det syftar på fyra tiotal, eftersom i alla fall jag alltid säger förtio) timmar i veckan tar på krafterna.
Hon låg kvar den där halvtimmen och sen kände hon att det skulle vara en briljant idé att förflytta datorn till sängen så att hon fick spendera maximalt med tid under det (inte rosa, utan beige:a) täcket. Det var gudomligt skönt!
Ditt täcke är helt fantastiskt! Jag hade nästan glömt det.
SvaraRadera