onsdag 24 februari 2010

En dag som gick lite sämre.

Rrr-rrrrr-rrrrrrr-rrrrr-rrr-rrr! Väckarklockans ringande väckte flickan med ett ryck. Kvällen innan hade hon varit så tankspridd att hon glömde sin mobil, den enda telefonen man kan ringa ut från och även hennes enda väckarklocka, hemma i sitt flickrum, som nu huserar kontor och gästrum.

Tillbakablick till kvällen före: Flickan har precis klivit in genom sin ytterdörr och känner efter i fickan efter mobilen. Hm, konstigt. Den är inte där. Den ligger säkert i väskan. Snälla säg att den ligger i väskan.

Hon låser upp lägenhetsdörren och kliver in i hallen. Det första hon gör är att kolla om mobilen ligger i väskan. Fan, den låg inte där. Hon tänker snabbt. Vad är klockan? Snart nio, måste gå upp till farmor nu om jag vill ringa hem, ja, hon såg fortfarande föräldrarnas hem som sitt hem, och begav sig genast upp för trappen och ringde på hos farmodern.

-Hej farmor! Får jag låna din telefon? Jag glömde min hemma.
-Javisst, kom in.
(Egentligen utbyttes fler fraser, men de är oviktiga)

Tut... Tut...
-Hallå.
-Hej mamma! Jag glömde telefonen hos er. Den är vid datorn tror jag. Kan du be pappa ta med den imorgon då han hämtar mig? Ring mig om ett tag, så att jag vet att ni har hittat den.
-Okej, då gör jag det.

Flickan sade godnatt till farmodern och begav sig ner till sin bostad igen.
Senare på kvällen ringde fadern och sade att han hittat mobilen och skulle ta med den. Nu återstod ju problemet att komma upp utan väckarklocka. Fadern skulle ringa kvart över sju för att se till så att flickan var vaken. Hon kom att tänka på den gamla väckarklockan hon fick av sin broder flera år tidigare. Den låter hemskt, men det garanterar ju att man kommer sig upp.
Ett batteri behövs. Har hon några batterier hemma? Nej. Fjärrkontrollen har ett batteri! Ja, det blir bra, hon ska ju ändå inte se på tv idag.

Morgonen fortsättning: Täcket känns så varmt och skönt, vänta hur kallt är det ute egentligen? Hon sträckte ut armen och satte igång datorn som började göra sina typiska startljud. Hon låg och halvsov tills den var igång och gick då in på Kurirens hemsida för att se de fasliga 33 minusgraderna i köldfaktor. Vem vill inte ligga kvar i sängen då?

Väl hemma igen efter en dags slit så är det stressigt. Hon var tvungen att samla ihop tvätt snabbt, eftersom fadern väntade utanför i bilen. Det fanns inga lediga tvättider i hennes egen tvättstuga, men som tur var så har hon nära hem. I stressen så råkade hon slänga sin inglasade tavla med foton av sina vänner rakt in i väggen.

Kras! Glaset sprack och det blev ett hål i väggen. Nej, fuck. Varför idag?!

Väl hemkommen efter tvättandet så kokade hon ihop en sats tapetklister och hämtade upp en bit tapet ur källarförrådet. Nu är hålet lagat, men inte glaset. Det blir en senare fråga. Räkningarna skulle betalas, så det tog hon tag i. Det sved i plånboken...

Nu är det äntligen dags för sängen! Godnatt

tisdag 23 februari 2010

Bless you.


Jag avskyr när jag nyser flera gånger i rad, och ingen är i närheten för att höra hur hysteriskt det låter. Det är bara lagom onödigt.

... Visste du att en nysning kan färdas i över 160km/h?

fredag 19 februari 2010

Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen

Herr Winnerbäck säger det alltid bäst så det är lika bra att citera och förstå istället för att fundera och hitta på. Oinspirerad är ordet.

Det som gjort min helt vanliga torsdag lite extra speciell är något så simpelt som min jacka. Fickorna på jackan är ganska stora och lätta att komma åt, även med vantar. Dessutom är det ett fantastiskt... samspel mellan min vänstra ytterficka och innerfickan. Musikspelaren ligger alltid i innerfickan, och eftersom fickorna är så fantastiska kan jag helt enkelt sticka in hela handen i ytterfickan för att byta låt. Så kommer vi alltså till dagens upptäckt: Tyget som gör de båda fickorna till just två fickor är så pass tunt att om jag tar av mig vanten kan jag inte bara byta låt utan också ändra volymen. Allt detta utan att öppna jackan, det gör mig till en varmare människa.

Förresten fick jag en stor, varm kram imorse. Den var nog bättre än mina fickor.

onsdag 17 februari 2010

Jag hoppas ni vet vad kärlek är.

"Love is when a girl puts on perfume and a boy puts on shaving cologne and they go out and smell each other" - Karl, 5 år.

Stan.

Jag trodde grymt länge att låten Stan med Eminem, brevet som han... rappar upp?, var från ett riktigt fan. Alltså att hela händelsen hade hänt.
Idag fick jag reda på att detta tydligen inte stämmer, och jag blev inte lite besviken. Jag tycker fortfarande om låten trots att han inte bara samplade Dido utan lät hon vara med och sjunga. Brukade kalla henne för Dildo (otroligt moget, jag vet) förut, för att liksom nedvärdera henne på något sätt.

Hur som helst. Jag sitter här och är besviken nu. Låten är inte på riktigt, och då blev den inte lika skrämmande. Även om jag nu inte tvivlar på att alla artister (förutom den där bebis-pojken som jag såg på Mtv idag, för han har inga fan över huvud taget) har såna fan.


Vet ni vem mer som inte har några fan? Bakpulvret.
Allvarligt talat, lägg av med att slänga alla andra under bussen för att du inte klarar av en mindre kris. Sätt dig ner, gör din del av jobbet, och för alla Gudars örons skull, var tyst en sekund?

Jag vet ett Bakpulver online också, som inte heller har lärt sig när man ska vara tyst och låta folk vara.

HUR SOM HELST. När jag ändå är på G och klagar som bara den, så kan jag passa på att klaga på den där utbildningsmässan. Vad fan? Det enda universitetet jag hade velat att prata lite mera med, fanns inte ens där. Höjdpunkten var väl Tomas DeLiva, och så bra var han inte.
... Visste du att Thomas DiLeva föddes som Sven Thomas Magnusson och att hans son heter Cosmos?

Dagen har varit seg. Först av allt hatar jag när andra får reda på att man inte har gjort det man ska, i det här fallet gällande radioprojektet, och det blev pinsamt uppenbart då våran grupp inte ens kunde ha ett genrep. Men i alla fall, somliga hade inte tid att stanna kvar efter skolan, så jag har redigerat intervjun. Det var inte som att det tog så himla lång tid heller?

Jag har aldrig sett på curling så länge som jag såg på det idag.
... Visste du att curling brukar liknas vid schack på is (troligen därför jag inte tycker om det) och att ordet kommer från engelskans ord "rotation"?


Faktan om Curling visste jag faktiskt inte själv, innan. Men nu vet jag. Men jag tyckte hela världen borde få veta det.

lördag 13 februari 2010

It's a beautiful day

Såhär härligt började den här morgonen. Vaknade halv tio helt utvilad och solen skiner mellan persiennerna och mitt rum är grönt och härligt. Sängen är varm och mysig. Ska se på serier nu. Härligt!

Markus Krunegård och jag har blivit mer bundisar i veckan, eftersom jag har börjat gilla hans nya plattor. Längtar till minus 30!


Det är den osminkade sanningen ni ser på bilderna, har inte ens fixat ögonbrynen. Jag tycker det är skönt att jag inte behöver så mycket spackel, för jag är fin som jag är.

torsdag 11 februari 2010

Prinsessan & Grodan.

Varit på häktet idag, och det tänkte jag skriva om imorrn ifall ingenting jätteintressant händer då.

Men jag vill verkligen se Prinsessan & Grodan, dock med engelskt tal. MEN NEJDÅ, INTE FINNS DEN I LULEÅ DÅ! Inte heller i Stockholm, bara Heron City då, och jag orkar inte ta mig dit och sen ta mig tillbaka när man är sådär seg som man brukar vara efter en sen bio.
Fuck itt.

Kalix blir det nog. Inte okej, men jag får helt enkelt acceptera att Luleå SF SUGER APA.

Ja.

... Visste ni att grodor är sjärtlösa groddjur?

tisdag 9 februari 2010

Musiktips

Robert Svensson – The Ocean
Imorse satte jag på spotify som vanligt för att lyssna på lite fin morgonmusik. Då kände jag att jag kan ju förnya mig lite och letade reda på den här fantastiska killen : Robert Svensson. Jag föll direkt. Älskar alla toner.

Det förgyllde hela min dag. Så idag har jag varit glad.

Bilar


Bloggens motto och det jag har tänkt skriva om idag har egentligen ingenting med varandra att göra. Det känns lite tråkigare de gånger jag inte lyckas koppla samman de två.

Det är nämligen så att jag krockade idag. Inte allvarligt, självklart, då skulle jag inte lägga min tid på detta. En kvinna backade ut från en parkeringsplats och jag försökte väja så gott det gick. Tyvärr gick det knappt alls så nu har vi en buckla på både fram- och bakdörren på förarsidan. Alla "tänk om jag hade gjort så" dök upp i huvudet medan jag fyllde i papper.

Det var i alla fall en snäll dam och jag har snälla föräldrar. Skottade bort plogvallen när jag kom hem för att ha gjort någonting bra den här dagen.

måndag 8 februari 2010

Här i huset låter vi inte renar bestiga en!

Den här bilden är hämtad från tjuvtittat.se, och jag skrattade ihjäl mig i år och dar åt den.
Seriöst, ens största problem när en REN försöker VÅLDTA en är nog inte "hm, ska jag ställa upp på det här eller inte?"

Allvarligt talat, när det gäller renar, så tror jag (och hoppar innerligt) att de flesta inte rycker på axlarna och tänker för sig själv "Äh, låt gå!".

Dagen har varit lång med ett väldigt långt hål, det blev dock inte så långtråkigt som jag hade tänkt det skulle bli när jag vaknade denna fina dag. Gott sällskap gjorde susen (och här gör vi tummen upp, se (y) vad fint jag gör tummen upp).


... Visste ni att kuriosa/trivia egentligen är motsatsen till allmänbildning och på wikipedia är länkat till saker som nörd, gåta, minne och Star Trek? Jag skulle nog påstå att jag är allmänbildad, lite av en nörd, inte direkt en gåta, minnet på plats och inte direkt ett Star Trek fan (dvs jag avskyr det programmet, tack vare far).

... Visste ni att Liv Tyler inte visste att Steven Tyler (som är sångaren i Aerosmith, ifall ni hade missat det. Ni vet, han med den enorma munnen som inte är Mick Jagger?) var hennes pappa förrän hon själv la märke till likheten mellan hon själv och Mia Tyler (en plus size model, btw) och frågade sin mor, groupien Bebe Buelle, om det?

Jag vet att jag är lika allvetande som han ovan, jag vet.



Måndag.

För er som kanske har missat det, så är det måndag idag. Jag känner inte för att ha en måndag just idag, det känns onödigt.

Jag måste bli klar med datan idag, och det känns äckligt jobbigt för jag förstår inte riktigt vad det är hon vill jag ska göra?

Men jag klarar det. Får fråga om hjälp annars. Men, jag kommer klara det.

Men ugh. Måndag.

fredag 5 februari 2010

Drömmen

När jag var liten hade jag en nästintill perfekt idé om hur mitt vardagsrum skulle se ut den dagen jag ägde ett helt eget sådant. Resten av huset var inte lika viktigt vad jag minns.

Tänk er mycket dagsljus. Inte fruktansvärt stora fönster, men så pass stora att de släpper in mycket ljus. En stor hörnsoffa. Helst ljus i färgen och skinn skulle det vara. En väldigt mjuk och puffig soffa. Rummet skulle vara ganska stort, men det är inte mycket annat än denna soffa som jag minns. Självklart en stor TV och ett soffbord, som helst skulle vara i glas.

Och så kommer vi till det viktigaste av allt: tapeterna. De gjorde hela rummet, minns jag att jag tyckte. De skulle vara lite mönstrade, sådär så att det nästan ser fläckigt ut men på ett bra sätt. Färgen då? Aprikos! Ett sådant vardagsrum, med aprikosfärgade tapeter, det var drömmen.

En dag på kontoret.

Plötsligt fick jag ett illande sug efter att börja jobba på ett kontor, jag vet dock inte varför, men jag vill jobba på kontor.

Eller rättare sagt vill jag jobba på ett kontor som är illusion av ett jobb. Ni vet, som i många tv-serier. IBLAND så händer det att någon faktiskt gör någonting på detta jobb, men för det mesta handlar det om att bara sitta i sina kontorsstolar och se cool ut medans man skvallrar om vem som sexar med chefen. Ja, det och en massa djävulskt flörtande med arbetskamraterna.

Dessutom vill jag passa på att berätta att jag är väldigt säker på att jag får ett högt betyg på samhälls B provet jag hade idag.

Sedan vill jag informera om att ni bör följa Johannas kampanj om att typ.. Prata på bussen? Jag ska förklara det för er:
Ni vet när folk ska kliva av och överdrivet visar att "bara så du vet, jag ska av här" men absolut inte säger det? Well, då ska ni helt enkelt inte flytta er förrän de säger att de ska kliva av. ELLER så kan ni fråga ifall de ska av, men absolut inte flytta på dig förrän några ord har yttrats.

Det var allt. Nu ger jag nog upp med the fuckin' data som ska vara inne på måndag (!). Men seriöst, jag får krupp, tabeller hit och tabeller dit. Känns så djävulskt onödigt när sidan ändå ser bra ut? JAG HAR MUSIK, WHAT THE FUCK?

Moget inlägg det här, det kan jag medge.

VET NI VÄRSTA GREJEN?

Jag mailade Nyamko Sabuni för två dagar sen! Det kändes så stort, så stort att jag skaffade en vuxenmail. Yep, för vuxna grejer (nej, inte nu vrida om mina ord) på jsjodinstromback@hotmail.com

För jag är vuxen.

torsdag 4 februari 2010

Så det kan gå


Såhär går det då jag har tråkigt framför datorn. Jag har just nu muskelinflammation i bröstryggen igen och halsfluss på gång. Tur att det är fredag imorgon.

Lördagen den 30 januari


Tu-tut-tu-tu tu-du-tu-tu-tu-tuu-tut! Alarmet ringde med sitt gälla tjutande kring halv elva under lördagsförmiddagen. Den nyss sovande flickan fumlade med handen på stolen, som agerar bord, som står bredvid hennes säng. Hon hittade snabbt källan till oljudet och tröck (Tröck är en ålderdomlig form av böjning av: Att trycka. Personligen tycker jag att tryckte låter konstigt.) på snooze.

Hon låg kvar i sängen i en halvtimme och njöt av att kunna göra det. Efter ett halvårs nästintill obegränsade antal sovmorgnar hade hon glömt hur skönt en sådan kan vara. Att jobba fyrtio (Jag tycker att det är fint att det stavas fyrtio, så att man kommer ihåg att det syftar på fyra tiotal, eftersom i alla fall jag alltid säger förtio) timmar i veckan tar på krafterna.

Hon låg kvar den där halvtimmen och sen kände hon att det skulle vara en briljant idé att förflytta datorn till sängen så att hon fick spendera maximalt med tid under det (inte rosa, utan beige:a) täcket. Det var gudomligt skönt!