[Luleå på sommaren]Jag är arbetslös. Nej, vänta lite! Det heter ju visst arbetssökande. Ursäkta mig.
Jag har varit arbetslös sedan studenten i våras, men under sommaren så var det inget problem för jag var ute på vift med mina bloggkompanjoner och Nena. Från början av augusti har jag dock varit inskriven på arbetsförmedlingen.
Mitt första intryck var väldigt dåligt. Jag fiok träffa en handledare som inte brydde sig om vad jag ville och sedan fick jag ett nummer till min framtida artbetsförmedlare. Jag fick dock bara ringa mellan vissa datum i mitten av september. Att nå denna person visade sig vara smått omöjligt. Mitt första möte blev i början av oktober och då var det mest bara att om en månad får du jobbcoachning av ett företag som du väljer.
November kom och jobbcoachningen ör igpng. Fast jag har inte fått någon coachning alls än så länge. Allt jag har fått göra är gå på föreläsningar som liknar högstadiets svenska och geografi och jag är itne ett dugg närmare ett arbete.
Jag är väldigt skeptisk till det här systemet som finns idag från arbetsförmedlingens sida. Att inte göra något där och sen vidarebefodra jobbet att vägleda till en tredje part.
Jag är inte en hormonstinn femtonåring som tycker att alla över 23 är urgamla idioter som inte fattar ett skvatt. Jag är inte och har aldrig varit en skolkare och jag behöver inte höra om hur misslyckad jag är. Jag är väldigt duktig bara jag får en chans.
Att det sen är orimliga krav på dagens arbetsmarknad, där du ska vara ung, utbildad och har flera års arbetslivserfarenhet för söka yrken är inget jag rår för. Att det ska vara så svårt att få ett kortsiktigt jobb bara för att få lite erfarenhet innan man ska gå vidare med sitt liv.
Är jag helt ute och cyklar?
Du borde ha fått ett jobb vid det här laget. Det borde finnas något skitjobb, åtminstone. För hallå, det är inte som att du begär 25 000 kronor efter skatt.
SvaraRadera