måndag 30 november 2009
Dagen då jag blev påkörd.
Ja, faktiskt! Titeln är inte missledande, faktiskt. Det stämmer, idag blev jag påkörd! Av en bil dessutom!
På hålet mådde jag illa, kanske magsjuka, vem vet, så jag stack hem. Jag tog bussen hem, för vädret var inte nådigt. Jag hoppade av bussen som vanligt vid samma hållplats, om det inte är så att jag tar sjuan, då hoppar jag på ett annat ställe, men det är inte särskilt relevant till historien.
Jag går över övergångsstället, och det är grönt för mig såklart. Så där går jag helt fridfullt över övergångsstället då jag märker hur otroligt halt det är, riktigt, riktigt halt! Jag kan knappt röra mig framåt, med risken att trilla.
Så medans jag riskerar att spräcka skallen så kommer det är en röd bil, en japansk tror jag, och även om den kör väldigt långsamt så väcks tanken hos mig "men, ska han inte stanna?"
Hjulen tjuter inte, utan det hela går väldigt tyst till. Jag ser på bilen som långsamt närmar mig utan att kunna hoppa undan eller något sådant.
Och då.
Poff, och bilen puttar lätt till mig så att knäna vrids lite åt höger. Jag blinkar till, en aning förvirrat, och fortsätter sedan gå.
Tänka sig, att man kan bli påkörd en dag som denna. När det är grön gubbe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
o_o oj. själv upplevde jag en krock i 7 km/h ikväll, fast då genom att själv falla raklång mot golvet. (det var en order, trafikskoleläraren tyckte det var en bra övning)
SvaraRaderaHaha, vilken spännande upplevelse. Det är inte många som kan säga att de blivit påkörda på det sättet, och jag finner det roligt nu när du klarade dig så bra.
SvaraRaderaMamma blev orolig och berättade det för mormor, vilket jag personligen var väldigt onödigt då hon bara blev orolig.
SvaraRaderaFast i och för sig, ifall bilen inte hade kört så pass sakta hade jag ju flygit iväg. Men det är ändå någonting som är en rolig lite historia, om dagen man blev påkörd.
Och Ellen.. Ibland borde man följa sitt hjärta, och inte order :)
.. Det är roligt vara onödigt djup ibland.