onsdag 4 november 2009

Jag var kall som en isbit för ensam var stark


Markus Krunegård skriver ofta texter som går rakt in i hjärtat, inga komplicerade ord, bara rakt på sak. Pang. För det mesta gillar jag det.

Jag fryser väldigt ofta. Jag sitter fullt påklädd och har till och med på mig en morgonrock över kläderna och har foten på "eldosan" som sitter på datorns elsladd. Men tro inte att det hjälper mig att hålla värmen nämnvärt. Jag har iskalla händer och fötter, som vanligt. Jag ryser till då kylan sköljer över mig som en våg. Tänk vad det hade varit fint att ha någon som kunde tina upp mig en natt som denna.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar