Uppskattning

Jag ställde två alarm innan jag somnade. Ett klockan nio och ett till klockan tio, då jag hade tänkt kliva upp. Morgonens planer misslyckades totalt.

Hela poängen med det första alarmet var att jag skulle vakna och inse att jag har jullov och får sova hur länge jag vill. Det är då jag tycker att det är som skönast att somna om, när man har vaknat lite tidigare och faktiskt får somna igen. Jag gjorde mig själv irriterad genom att helt enkelt slå av alarmet och somna om utan vidare tankar. Jag skulle ju uppskatta det där, inte ta det för givet. Som grädde på moset klev jag inte ur sängen förrän klockan elva och fick alltså ingenting gjort på förmiddagen.

Det fina med att kliva upp, det som gjorde mig på betydligt bättre humör, var all snö. Det snöade sådär vackert som jag skulle vilja att det alltid snöade. Stora, underbara flingor hade gjort alla parkeringsplatser utanför till en enda stor lekplats för snöälskande människor.