Ni vet den där hemska, hemska känslan av att man har gjort bort sig? Den som kryper under skinnet och ens inre vuxen skäller ut alla vrår av en som inte är +78?
Den känslan har jag nu. Och den är vidrig, riktigt vidrig. Jag föreslår att ni aldrig jagar ifatt den, utan låt den springa fritt. Och spring sedan åt andra hållet.
Varför har jag den känslan? Jo, när man skickar iväg arbetsansökningar är det bäst att skriva rätt namn på arbetsgivaren, då Pocketshop (min dröm) och 7-eleven inte riktigt är samma sak...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar