Flyttfåglar

Först av allt vill jag bara säga att fåglar som faller från skyn giver mig en glädje här i livet som är svår att beskriva. Synd bara att det var skator, och inte duvor.

Med det sagt, så går jag vidare till dagens agenda.

Imorgon åker jag ner till Stockholm igen, och det var ett bra tag sen jag var ner. Nu i år, eller rättare sagt 2010, var jag ner nästan varje månad. Hann nog vara där nere femton gånger, så den här vanan att flyga.. Jag älskar den. Jag älskar verkligen flygplatsen, sitta på planet och att sedan kämpa med väskan som alltid verkar lika klumpig när jag har tagit mig av planet. Jag tycker om att känna frustration över att väskan tippar omkull när jag springer för fort över ett övergångsställe och kanten var lite högre än vad jag hade tänkt mig.

Allting med själva resandet ger mig en så välkommen stress, och i vissa fall lugn. Vid det här laget är jag så van att ta flyg och bussar, att jag aldrig är den som är först av planet för att jag vet att det är ingen idé att vara först av planet för väskorna kommer inte rulla ut på bandet förrän tio minuter. Tidigast. Och det tar inte tio minuter för en att gå av planet om man tar det lugnt. Ja, om du nu inte är en av dem som står upp direkt och suckar högt över hur långsamma alla andra är.

Jag älskar att flyga och allt som hör till det, men, vad jag tycker allra mest om är att fantisera ihop var jag egentligen är på väg. För ett tag sen hörde jag om några som skulle till Oslo eller något i den stilen, och sedan hamnade på andra sidan atlanten. Sådant fantiserar jag om på planet. Sedan fantiserar jag ofta om att byta ut min biljett till Luleå till en till New York eller Rom eller Aten eller.. Ja, ni förstår.

Fantasier. Mitt huvud är fyllt av dem.