Just det!

Jag fyllde år för ett tag sen, och det var allt som en allt en lyckad födelsedag. Kanske ett tecken på att man som lillgammal blir just gammal snabbt. För även om jag hade fyllt år på en fredag eller lördag (jag fyller då år fjärde januari, vilket iår inföll på en tisdag) hade jag inte varit alltför sugen på att gå ut och röja.

19 år fyllda och redan tant.

Men det var inte det jag ville få fram, utan det handlade mer om tjejsnacket mellan fyra brudar i ungefär samma ålder. Det fick mig såhär i efterhand att tänka på varför jag känner mig "ensam". Den sortens ensamhet som tillhör den eviga singeln, som jag då är, varför egentligen? Jag vet ju inte vad det är jag saknar egentligen. Så varför saknar jag det? För att det hör till, eller för att det bara är mänskligt att vilja ha en liten, liten (men en alldeles egen) flock?