När jag var tolv år gammal dog min farfar. I mitt sovrumsfönster hängde den här ängeln, och den natten var den första jag sov med en lampa tänd i mitt rum. Jag tänkte att om ängeln fortsätter lysa och jag har på mig samma kläder som dagen innan så kanske jag kunde fortsätta leva som om farfar också gjorde det. Om inget förändrades så skulle det hemska kanske inte ha hänt. Det fungerade såklart inte så, men mitt tolvåriga jag önskade så innerligt att det skulle göra det.
Nu hänger ängeln i mitt nya rum i en helt annan stad i en annan del av landet, men den förblir släckt på nätterna, för jag vet att den inte kan återuppliva de döda.
Den var tänd dygnet runt till mitten av januari när jag var tolv år gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar